Så jag är ständigt påmind av min kära Slav om det där med att inte ha någon tidsupfattning. Jag är en tidsoptimist. Min pappa slet sig i håret när jag inte höll tiden, men vad spelar fem (okej, tjugo) minuter mer, sällan mindre för roll? Svaret är för övrigt: "utegångsförbud unga dam!". Men nu är jag vuxen hörrni, jag är för stor för att få utegångsförbud. Jag är ärligt talat den enda sjuttonåring jag känner till som har haft ett sex-månader-långt-utegångsförbud (!). Jag skojar inte. Inte tusan har jag lärt mig att hålla tiden för det. Jag tror nog jag nött sönder uttryck såsom "fashionably late" och "fint folk kommer alltid sent". Man är ju inte fem minuter tidig till en lektion heller, det händer ju inget där!
"Det är så respektlöst för de som är punktliga", snäser Slaven som är van vid att vänta på mig. När jag själv blir utsatt för att vänta, så ringer jag otåligt och dubbelkollar var folket är. "Stackars Lillräven, får du smaka på egen medecin?" retas Slavski. Men jag kommer ju sällan sent, jag kommer precis i tid. På gränsen där... ni vet.
"Det är så respektlöst för de som är punktliga", snäser Slaven som är van vid att vänta på mig. När jag själv blir utsatt för att vänta, så ringer jag otåligt och dubbelkollar var folket är. "Stackars Lillräven, får du smaka på egen medecin?" retas Slavski. Men jag kommer ju sällan sent, jag kommer precis i tid. På gränsen där... ni vet.
No comments:
Post a Comment