13/04/2010

i don’t care if monday’s blue, tuesday’s grey and wednesday too


Då har man fallit offer för de där högre makterna som ibland jävlas med en och påminner en om ens mänskliga egenskaper - som det där med att vara sjuk. Man skulle kunna likna mig vid ett astma-andande ömkligt knytte som knarkar smärtstillande och vitaminer, varvandes med té, lemsip och Amol. Oj, och en Heinie. Förstår inte hur den slank ned. Sa jag att min näsa är ett mejeri för rinnande produkter?

Så medan jag snörvlar i sängen hittar man till gamla bilder från början av Melbourne-kapitlet som aldrig riktig dök upp här. En liten påse gott och blandat i bildperspektiv. Frågar du mig är det alltid lakritskringlorna som blir kvar sist...

TRANSLATION: I'm drugged with painkillers and in bed with fever yet again. I hate it when the powers that be decide to remind me of my humane qualities. Bedrest has however resulted in browsing old photos that never quite made it to the blog from the first chapter of Melbourne life, but now they do. Like a bag of mixed candy, or a mixtape.

No comments:

Post a Comment