Jag känner mig lite småhurtig idag. Hurtig, liten och klumpig. Jag har styckat livet ur min käraste tumme på jobbet. Det lät ju som en otroligt bra idé att be kockarna vässa knivarna så man slapp skära upp lime med en slö egg. Jag borde inte vara tillåten i närheten av vassa föremål! Det slutar ju bara med blod och det djupaste såret i min bartender-karriär hittills. Bortsett från olyckshändelsen så har jag ju jobbat, fått världens smarrigaste staff-meal (musslor i Pernod-sås!), stulit blommor att pynta vardagsrummet med (änglatrumpeter!) och omplanterat min orkidé (trots den mörbultade tummen). Dessutom börjar det gå upp för mig att min sötaste lilla Muffin växer så det knakar. Sådant går lätt förbi en obemärkt när sötbollen hela tiden är framför ögonen på en. Hon är ju åtta veckor nu, och har numera som vana att sova på huvudkudden!
Sedan är ju Melbourne vädret scitzo igen. Här var jag beredd att omfamna strumpbyxor till vardags och trenchcoat-mornar med en hederlig scarf runt halsen men istället är det varmt-varmt-varmt.
Sedan är ju Melbourne vädret scitzo igen. Här var jag beredd att omfamna strumpbyxor till vardags och trenchcoat-mornar med en hederlig scarf runt halsen men istället är det varmt-varmt-varmt.
No comments:
Post a Comment