Mysig tröja

Under vintersäsongen. Den här. En kopp varm glögg. pepparkakor och en öppen eldspis (inte för att vi har den sistnämnda). Can you picture that? Jag kan. Den här koftan från Biya är amazing.

Två virila Wernemänn är i stan

... och jag kan inte träffa någon av dem för jag sitter hemma och försöker plugga inför tenta!


Edit: Okej, plus att jag sitter med hemsidan som ska va färdig 1 December. Men äntligen har jag fått en idé som jag är nöjd med och som är genomförbar! Hurra för mig!

Hotness!

Det känns som årtionden sedan jag spanade in utbudet på Asos. Denna klänning ser jag mig själv i, sådär lagom sofistikerat. Den här partytoppen (i svart!) skulle se grr ut på mig! Är den het eller är den het?! Vinterjackor har jag, eller kappor snarare - på tal om kappor, min vita kappa från H&M kom i slutet av förra veckan! Lovely! Men en kortare varm jacka som slutar vid höfterna, typ en sådan här, skulle jag vilja walka runt i. Hitta en söt kjol också! Okej, enough with with shallow cuteness...

Post Design Battle Syndrome

Höjden av ironi va. Söndag 11.00 steg jag upp ( en halvtimmes snoozning exkluderad) för att dra fötterna efter mig och dyka upp hos blondie Bonta vid halv ett snåret. John Tucker Must Die var inte ens värd att ses bara för att dregla över henne eller honom. Åkte till storstaden med bussen vid femtiden och tog mig direkt till skolan där jag endade upp med en all-nighter med vårt team inför the design battle. Aldrig har en flaska Fanta smakat så gott som klockan två på natten! 07.30 cirka tar jag tillfälle i akt att somna i en av sofforna i cirka 40 min. Sedan lektion 9.00 och vi slutade inte förrän 17.00. Och ännu har jag inte sovit ut alla de berövade skönhetsömnstimmar jag behöver. Jag är klarvaken! Vid 05.00 låg jag däremot på golvet i datasalen och fick kramp i magen av skratt på grund av

a) en poster med texten "Sport"
b) det gröna rummet med bananer på mattan
c) the Joystick
d) Camillas "Perder" mapp
e) det svävande huvudet i Party-scenen

Nu är det cirka 36 timmar, ge och ta, sedan jag sov. Intefan känne rjag mig sömnig för det... Gah!

New acquintances

Hon ringde idag.
Det var tamejfan!
Paff blev jag minsann när pointguarden Nikki Weddle hörs i andra änden av luren och skrattar.
- I don't know many people here around, just trying to get some new friends...
Jag lyckas då alltid försätta mig i minst sagt udda situationer. I helgen när jag stod i baren på toppenhumör och allt så frågar den där crazy tjejen som alltid överröstar musiken med sina "heyyyy---hooooo" om hon kan få mitt nummer.
- Why would you want my number?
- You seem like a cool person to hang out with.
Vafan. Vem kan bekämpa den logiken? Snabbt skribbla jag ned numret och skrattade åt hela. Hur ofta händer det egentligen att en tjej frågar mig om mitt nummer när jag jobbar? Nästa sekund frågar hon mig ifall jag brukar gå på Dolphins matcherna, vilket jag ärligt svarar att jag inte gör. Nå, skulle jag göra det om hon fixade biljetter till mig. Damn right att jag skulle! Bring it on!

How do you show a girl you love her?

Buy her sexy underwear.

Ett filmslut

Jag råkade se slutet av en polsk film på TVP Polonia alldeles nyss, Wrota Europy av Jerzy Wojcik, som jag blev ypperligt förtjust i, trots att det bara var den sista kvarten av filmen jag såg. Cinematografin var så ljuvlig. Vinter har aldrig sett så fängslande romantiskt ut på film. Nu måste jag få tag på filmen så jag kan se helheten. Den går i repris igen inatt kl 02.00, men jag jobbar ju då! Hur kommer det sig att varenda historisk eller episk film som Polen producerar faller mig i smaken? Jag har nog inte sett en enda modern polsk film som fick mitt hjärta att slå.

Dags att slänga på sig lite varma kläder och hoppa på cykeln till jobbet. Off we go!

Get shorty

Även om shortsens tid, i den form vi bekantat oss med de senaste säsongerna, känns förbi, så ville jag ta lite utrymme här för att sätta de shorts jag ändå skulle kunna tänka mig i rampljus. Simpla kläder, basplagg, är ju fruktansvärt tråkiga ibland. Det är de där extra detaljerna som räknas. Dessa, från Charlotte Ronson finns även i blått, vitt och randigt. Sedan är ju den här ruggigt perfekt som en datorväska, don't ya think?

Nanowrimo

National Novel Writing Month är igång förresten. Den äter min tid. Ja den som inte går åt att hetsa kring skolan, pendlande, SH, danslektioner och nu har jag inget jobbuppehåll på helgerna längre. I'm doomed.

En dos Misha i garderoben

Världen är sjuk

Gdansk, Polen. I lärarens frånvaro får fyra killar en absurd idé att slita alla kläder av en flicka i samma klass, för att låtsas att de har våldtagit henne. Allt detta framför ögonen på resten av klassen som inte reagerar i någon form av protest. Med våld tvinga av en fjortonåring flicka alla kläder och låta henne stå längst fram i klassrummet helt blottad.

Några dagar senare står hon inte ut psykiskt och tar sitt liv genom att hänga sig själv. Världen är fan sjuk.

Watch the leaves turn

Look at me lovingly

Sanden är så glödande het att man tror fotsulorna kommer bli några hudlager tunnare om man inte tar bort fötterna från marken snarast möjligt. Det är i sådana här situationer man tackar japanerna för det där med flip-flops. Solens strålar steker alla några nyanser närmare brownies och i solstolarna ligger en större skara med folk från klassen som ska åka ned till Australien. Varför de befinner sig på stranden i Turkiet tillsammans är för henne ett mysterium vars hennes undermedvetna får stå till svars för.

Där ligger hon på mage och skrattar åt något som han säger. Blink. Blink. Vem är han? Han är blond, kortklippt och blek samt en-två storlekar större än den attraktiva idealkroppen. Hon hasar sig automatiskt åt sidan när Anna kommer och slår sig ned på samma handduk för att befria sig från smärtan den olidliga värmen från sanden envisas att plågas med. En våg av stor proportion slår plötsligt över dem och när den drar sig tillbaka har alla i kraften hamnat liggandes i en hög närmre vattenkrönet. Det undermedvetnas makt eller ej, men hon och hans armar och ben har trasslat sig in i varandras och där ligger de och flämtar av skratt. Med solen i ögonen vänder han huvudet åt sidan, ser på henne och frågar:

- Do you love me?

Det behövs inte ens några tiondels sekunder, det är en ren reflex det som sker. Ett tomt skratt. Menade han allvar? Klick, klick. Hela försvarskavalleriet har laddats upp och marscherar in till sina positioner. Fientlighetens underton på tungan.

- What kind of question is that?

Hon känner honom inte. Hur kan man påstå att man känner någon efter bara några timmar, några dagar? Hur kan man ens ställa en sådan fråga? Det finns regler man ska följa. Man ställer inte en sådan fråga till någon man inte känner och förväntas att man ska få ett ärligt svar. Ändå känns situationen dödligt allvarlig och han ser meddetsamma sårad ut. Sen kommer det. Suget i magen. Ett stort vildsvins bastanta betar rätt in i maggropen som snittar sig snett uppåt, rör runt innan den hackigt rycker tillbaka dem, den backar, sänker huvudet och går till attack igen. Ja känslan alltså.

Rewind <<

INT. ENGELSK PUB PÅ MAGALUF - EFTERMIDDAG

Det är här de som jobbar på annat håll på ön och i området kommer för att få den bästa prisvärda english breakfast, trots att klockan är närmare tre. HON sitter på en barstol och ser sig uttråkat omkring i den ganska öde baren och låter ögonen under tystnad iaktta HONOM. HAN sitter bredvid och dricker sin KOPPARBERGS PÄRONCIDER.

HAN
Don't look at me like that

HON
And that would be how?

HAN
Distanced... disgusted, I don't know! You always give me that look babe, like you're a higher being or something. And I'm not.

HON
Am not.

HAN
Trust me, you are.

HON
How am I supposed to look at you then?

HAN
Lovingly

--

Fat chance huh?

Pause ||

Jag vaknar. Lustigt att jag får flashbacks i drömmar och ser dem uppspelade som på film. Det är sådana här flashbacks som får mig att sakna Dave. And now to something completely random - Oleks första danslägerdag är förbi. Monika kallade honom för "grön" på området. Jag kan inte annat att hålla med och det går upp för mig att alla som går koreografkursen i Rzeszow inte nödvändigtvis har tillfälle att få erfarenheter bara för att man har kunskapen.

Words of wisdom

På tal om ölrundor: tog en öl på Bishops Arms häromveckan med polacken från jobbet som på min mobil heter Palace Marcin. Han skrattade åt mitt ordval och jag tror han försökte låta bli att förolämpa mig då han sa att min så kallade dialekt eller brytning faktiskt var fruktansvärt underhållande och söt. Bah! Jag hatar när någon påpekar för mig att man kan genom att lyssna noga på min polska att jag inte är bosatt i Polen.

Det var faktiskt första gången jag varit inne på Bishops sedan deras renovering, eller över huvud taget för att vara ärlig. Förr i tiden hade de ju 25-åldersgräns och andra besvärligheten, men väntetiden var minsann värt det. Klart den mysigast inredda engelska pub Norrköping kan briljera med. Hur cozy som helst. Hänger gamla cyklar i taket even. Reagerade på något som med old english font stod på väggen:

Drink today and drown all sorrow
you shall perhaps not do it tomorrow
But while you have it up your breath
There is no drinking after death

London Calling

Not really.

Olek från London snarare, landar beräknad tid 11.40 på Stockholm Skavstad. Sitter här med ett glas rött persikoté och väntar in nioslaget. Det är runt nio jag tänkte börja röra min kroppsmassa mot bussen för att ta mig ut dit. Stygg Misha, skolka sådär från datalektionerna straffas säkert med dödstraff i något avlägset land. Men det är ju av ädelt syfte - jag ska vara en eskortflicka, hur det nu än låter. Har laddat upp med massa gammal X-men (1-66) att läsa på vägen. Han åker igen den 3e, så en hel vecka är han här. Han har blivit inbjuden hit av dansgruppen för att hålla i ett dansläger, så vi får se hur det går. Jag har beräknat att jag kan gott och väl gå till Salong Törnrosa och sola lite samt äntligen ta den där rundan på stan (concealer stick från Clinique är slut, måste leta nytt) som jag inte haft tid med sedan begynnelsens tid samtidigt som han håller i sina danspass. Det börjar imorgon, så jag kan med gott samvete ta med honom på en ölrunda ikväll. Förutsatt att den så kallade stormen inte slitit taken av alla pubar i Norrköping...

En film om en film

Vad får man om en högt ansedd regissör tappar all inspiration och inte vet vad han ska göra näst, till den grad att han gör en film om att han själv inte vet vad han vill ? Svaret lyder: Fellinis 8 1/2

En salig röra där verklighet ( så passande med tanke på dagens föreläsning om realism) och fantasier samt drömmar går in i varandra. Jag har insett att jag gillar svartvita filmer mer och mer, man kan leka så mycket mer med skugga och kontraster då. Yepp, black/white for the win.

Pandoras Box

Jag har en grön låda som rymmer nästan alla mina DV-band sedan jag började filma med Skumraketen (den första digitala kameran jag ägde that is). Vid ett på natten, innan jag skulle lägga mig, lyfte jag på locket och skummade igenom de första namnlösa banden för att se vad som doldes där. Min externa hårddisk med alla mina film projekt crashade förra året vid mars och allt kändes borttappat. Vissa få kortare projekt hade jag visst spelat över på DV-band, då jag brukade spela över dem till video. Där hittade jag det här Arbis-hjulet, massa snuttar från Arbis varietén a la Moulin Rouge späckat med spackel, glitter, glamour och där killar uppklädda till tjejer var vardag. Jag var själv med i showen i 2,5 år, om inte längre. String, högklackat och corsette baby!

Kvalitén är inte så hög, jag har vare sig tid eller ork att trixa omkring och få en hög kvalitet som inte tar så mycket plats, därför får detta duga så länge. Det finns otaligt mång abrister, men det är en kul grej ändå. Detta skickadeds faktiskt till Syrien, om jag inte minns helt fel, och visades upp då de skulle beställa nya kostymer som de sydde upp utomlands.

Snövit fick ett äpple

En av mina 108 hemliga egenskaper är att vara en funktionabel packåsna, vilket jag demonstrerade igår från punkt A (Norrköping) till punkt B (Stockholm). Jag borde ha förutspått att Icakassen som redan vägde oroväckande mycket skulle gå sönder. Det är få saker som är så hemska som ögonblicket då en full papperskasse brister och innehållet ramlar ut. Man märker det aldrig förrän det är för sent.

Mina tankar var på allt annat än Icakassen när jag satte mig på pendeln, då pojken hade lekt hjälte och mött mig lite snabbt när tåget rullat in till stationen och gav packåsnan en kort paus ned till röda linjen. Väl på pendeln så säger snubben med skäggstubb (vi pratar 3-4 dagar skäggväxt här, minst) som sitter framför mig att min kasse har ett hål.

Helvete.

Någon tidigare nedfryst köttbit har tagit sig friheten att tina upp och blöta ned pappret som efter en lång kamp hissat den vita flaggan och gett upp. Hur stor chans är det då att någon råkar ha en extra papperskasse i bakfickan? Tydligen så hade Misha varit en duktig tös, för ingen högre makt straffade henne utan snubben med skäggväxt berättar att han hade varit och plockat äpplen. Intressesmurfen hoppar av iver och stukar foten. Det bra med att han plockat äpplen är ju att han har två plastpåsar fyllda med äpplen som han ytterligare lagt ned i två papperskassar. Hurra! Han skänker en av dem till mig, för tydligen har hans helg varit fylld med påsar som spricker och detta önskar han mig icke. Tro mig, jag ville inte fråga mer om saken...

Inte nog med det så fick jag en av hans äpplen. Det var grönt och såg vildodlat ut. Likt en försäljare berättade han vad för sorts äppelträd det kom ifrån ( Supreme något - det lät hursomhelst maffigt) och att det smakade så speciellt, det smakade som ett äppelpäron nämligen. Likt Snövit satt jag med ett äpple som jag fått från en främling på pendeln i min hand.
"Det är inte besprutat eller något," lägger han till som ytterligare information.

Väl hemma tvättar jag av det och tar en tugga. Det är fanimej ett päron förklätt till formen av ett äpple. Saftigt. Jag tror jag aldrig ätit ett äpple och analyserat varje tugga av det, uppkrupen i en fåtölj i mörkret.

Dags att citera Jesper.

Sweet.

Misha + Ego = Happy Birthday

Have a very merry unbirthday, from me - to you! A very merry unbirthday, to me?! To you! (Madhatters forever in my heart)

Jag kom på det nu att attans, det var ju för cirka ett år sedan jag började bloggeliblogga. Eller rättare sagt, började på nytt med den här bloggen. Jag har ju varit inblandad i diverse kriminella bloggprojekt sedan 2001. Bra kämpat av mig att hålla ut så här länge. Räknas jag till en fossil nu?

Staden jag ständigt återvänder till

Åter till Norrköping idag. Alla tåg var fullbokade ända fram till 17.00 så en svag känsla av panik spred sig. Det fanns två alternativ. Ett tåg med byte som skulle göra så jag kom sent till danslektionen eller ett tåg 11.20 vilket innebär att jag rusar en timme tidigare från lektionen. Vi har data och grafisk design. Jag drar helt enkelt tidigare... Och jag som var nära på att boka biljetten nu när jag vakna imorse, bra att jag fick händerna ur arslet och gjorde det igårkväll!

Norrköping känns ibland så långt borta när det är så himla nära.