There's a new cat in the house!

Visdomsord från dvärgen

- You want sugar in your tea?

- Yes... Please.

- Don't say please Melissa, it doesn't suit you...

Meow!

Jag har fått en katt!!!

Eller tja, för att omformulera det där politiskt korrekt så har jag fått reda på att jag får köpa katten som jag tänkte ge till mormor min som på senaste tid börjat beklaga sig över att hon känner sig ensam och vill ha ett sällskapsdjur igen. Hennes kisse Dora dog för två år sedan typ.

En röd och långhårig blandras mellan en birma och en perser. Kan ni se sötnosen med intryckt näsa framför er? Aww, så puttenutti! Wonderful, då måste jag funder aut ett bra namn till muppen. Kenshin har fått konkurrens!

By the way, jag kallade Takin för Takini Panini idag. Det blev inte en hit.

Internt, men ändå

Online Viewing Tip

The Confession. Wentworth Miller i en roll som vi redan känner igen honom i, som en fängelsefånge, tillsammans med modellen Josie Maran som hans fru. Denna kortfilm börjar ganska långsamt, får upp farten när hon anländer till fängelset, blir kroppsbesiktigad och väntar på att få träffa honom och därefter följer en bekännelse och en vändning i allt. Rejection and pain served bittersweet. Se den här.

Apropå gårdagen (gårnatten?)

Kille: Sjunger du?
Jag: Inte om jag inte blir tvingad.
Adi ( kommer in i samtalet): Jag hoppas ni inte pratar om analsex...

Note to myself: Fråga aldrig efter en beställning på följande sätt då den enbart ger upphov till dåliga raggningsrepliker.

- Kan jag hjälpa dig med något?
- Eh, jaa... När slutar du?

Work It

22.52 Jag kommer till jobbet och våldkramas med bumbibjörnen Sara som sedan går på jakt efter Huskyn för att få en annan tröja än den fula Shark-tröjan att jobba i

22.55 Adi förstör mitt humör genom att berätta för mig att jag ska stå på hörnet av K-baren och RB-baren. Flanken är den värsta platsen att stå på

23.04 Jag hinner knappt börja mitt pass innan det kommer flertal gäster som tydligt och klart inte varit på Palace någonsin förut, som vill veta allt om nattklubben och speciellt vilken champagne som finns. Dessa grabbar återvände hela tiden till mig med sina beställningar resten av kvällen. De frågar ifall akvriefilmen som finns på antalet TV-skärmar är direktsänt från självaste Kolmården. Jag säger att det är från vårt privata tropikarium som finns beläget under golvet.

23. 45 En drös med grabbar som gick på samma gymnasieskola som moi beställer varsin drink. När jag ska lämna tillbaka växeln tar en blond, långhårig kille med backslick tag i min hand och säger "Det är bra så, Melissa" med extra betoning på mitt namn. Jaja, det var ju trevligt att folk vet vad jag heter utan att jag har en aning om vem de är...

00.08 Champagne-gästerna vill ha en god drink. Adi hade någon drink i spill som jag gjorde om till två drinkar med lite Bacardi Watermelon i, den såg ut som en Seabreeze och blev därför spontant döpt till Seabreeze with a twist, alternativt "din specialdrink" eller helt enkelt två nickningar.

01.47 Mojitos. Razz-mojitos och en jädrans massa Kamikaze-shots. Sedan är det två utav gymnasiepojkarna som vill ha en god överraskning. De får en Vanilla Strawberry Caipirioska - den är jäklans sliskigt god och funkar alltid. De dricksar mig en femtiolapp för att de blev betuttade i den och prisade den resten av kvällen.

01.55 Mer av mina specialdrinkar.

02.10 Hm, det läcker något rött från likörlådan. Adi upptäcker att Sourz Raspberry flaskan gått sönder. Jag har inte använt den en enda gång under kvällens lopp, det enda jag använt av likörerna var Cointreau och Bols Strawberry. Adi försöker skylla ifrån sig skulden på mig.

02. 13 Jag gör en felbeställning och gör en Razz Sour istället för en Razz med sprite. Fast tjejen tyckte det var den godaste Razz-drinken hon druckit ändå. Pheuh.

02. 20 Egill dyker upp! Min thailändare var längre än jag mindes och har en läskig bling-bling sten i örat som ser ut som något en pudel skulle ha som halsbands-sten.

02. 43 Specialdrinkar is da shit. En utav grabbarna försöker skylla ifrån sig med att "han i vanliga fall inte brukar umgås med de här killarna, så döm honom inte efter de han umgås med ikväll". Ok, whatever you say...

03.25 "Jag är inte härifrån va, men jag måste bara säga att du är den vackraste tjejen att vila ögonen på här ikväll!"

05.16 Äntligen hemma, dags att sova. Fast lite té först för att bli kvitt pizza-smaken som sitter i gommen.

Pink is the new shit

Jag hatar rosa. Det är sant. Det är vämjelikt. Rosa är fult, i alla tänkbara nyanser. Tyvärr hjälper det inte när jag faktiskt klär i rosa. Allt klär en skönhet, var det någon vis person som sade. Men sedan så har vi Supayana och den här brudens alster får till och med mig att se förbi mitt agg mot the pinkness. Se så söt!

Oooh, min nagelartikel dök upp i tidningen idag. Läs webb-versionen här!

Sockersött

Stekt bröd i margin med strösocker på är faktiskt plågsamt gott. Så det sa.

Daily Misha

Jag har kommit fram till ett bistert faktum. Fashion hunger är inte bra för mig. Eller min plånbok rättare sagt. Jag måste verkligen begränsa mig. Först två Zara-klänningar, ett par stövlar och nu knästrumpor, leggins och Benetton-koftor. Koftan på bilden är dock en gammal sak som gömt sig i garderoben lääänge, den är helt underbar. Meep. Jag är fattig. I really have to quit! Men vad ska jag säga, svassa fram på Sveavägen i det här kändes bra för självförtroendet... Det kompenserar väl något? Jaja, åter till att intala mig själv. There I go again.

Feel free to judge me

Första Design uppgiften. Typiskt, jag som inte ska syssla med design. Det ska de som går Bachelor of Design, vilket jag inte gör. Creative Industries darling, Creative Industries! "Decorate a net graphically so it represents who you are". Så, kära främlingar, stalkers och ni som av ren slump hamna här. Vem är jag? Hur ser ni mig nu?

Fortune Teller

Jag har ju blivit efterbliven med att vara uppdaterad på Desperate Housewives, så nu satte jag mig idag och såg ytterligare två avsnitt från den andra säsongen. Housewives är ju så rolig med just sina twists, därför vill man inte förstöra och kasta sig in i avsnitt som är för långt fram i säsongen utan man vill se allt i tur och ordning. Med det sagt så bevisar jag att jag inte har en aning om vad som händer i de senaste avsnitten som går på TV. Men när syrrans dvärg och jag satt i vardagsrummet och kollade på Housewives så utbrister jag hela tiden "Erkänn det här kommer hända!" eller "Erkänn han kommer reagera så här och sedan använda det till sin fördel och sen göra det här och det där..."

Dvärgen kollar konstigt på mig.
- Har du sett det här redan?
- Nä, jag bara förutspår handlingen.
- Men stäng av hela skiten, du har nyss berättat säsongavslutet vad är det för vits att kolla nu?

Nu när jag tänker på det, det händer ofta att jag har på känn vad som ska hända både i filmer och TV-serier. Inte för att det ibland är så uppenbart vad som kommer ske, sådant kan ju vemsomhelst förutspå. Här snackas det större plots som växer sakta fram. Sådant som i efterhand kan bli "aha-upplevelser", som jag tolkar direkt före de flesta andra. Det handlar om att tyda placeringar. Ledtrådar. Antydningar. Jag är fan proffs på sånt! Jag borde själv skriva manuset. Intrig-älskare som jag är, jag vet precis vad som behövs för att göra det bästa receptet för ett krispigt manus.

Like music to my ears

Royal Crown Revue är pärlan i den swingiga tillvaron. Har suttit hela dagen och letat musik till danslektionerna, och kollade upp ligan bakom Hey Pachuco och Cuban Pete som man minns sedan The Mask. Nu blir jag ju sugen på att anmäla mig till en kurs i Swing eller Lindy Hop. Här är lite skivor jag skulle vilja ha i min musiksamling.

Most ardently

Ardently.

Nytt favoritord i Egos ordbok.

Mitt i läsandet av Social identity and individual productivity within groups ( den som inte har Bibeln tillgänglig, så föreslår jag det här som ett ersättningsobjekt för att snarast möjligt somna vid sömnbesvär) så börjar jag recitera favoritrepliker ur P&P (bara trailern ger mig rysningar fan. Jag vill ha soundtracket!). Vad kallas det när man kan läsa upp en favoritscen by heart? Patetisk? Ambitiös? Obotlig romantiker?
Slutsatsen är att det inte alls är behagligare at läsa Social identity (...) med Mr Darcy i bakhuvudet.

Jag är dessutom inte ensam om favoritscenen:

"I thought it was probably the scene in the rain, the proposal scene. It was actually my favorite scene to shoot as well, but I think that was probably the most difficult, just because it was quite complex. You wanted to get that sexual tension between them, and you want to get the fact that they really fucking fancy each other, but they hate each other at the same time."

Keira Knightley - Intervju från Movieweb

Bara därför måste jag föreviga dialogen i bloggen. Call me overobcessive for all I care!

DARCY

Miss Elizabeth.
I have struggled in vain and can bear it no longer.
These past months have been a torment. I came to
Rosings only to see you.  I have fought against
judgement, my family's expectation, the inferiority
of your birth, my rank. I will put them aside
and ask you to end my agony.


ELIZABETH
    
I don't understand.


DARCY

I love you.


Most ardently.
Please do me the honour
of accepting my hand.


ELIZABETH
       
Sir, I appreciate the struggle you have
been through, and I am very sorry to have
caused you pain. It was unconsciously done.

DARCY
       
Is this your reply?


ELIZABETH

Yes, sir.


DARCY
       
Are you laughing at me?


ELIZABETH

No.


DARCY
       
Are you rejecting me?


ELIZABETH
       
I'm sure the feelings which hindered
your regard will help you overcome it.

Transcript från Script-O-Rama

Homework makes me sleepy

Så här känner jag mig. Ordagrannt. Aktiverade escape-knappen i mig och tog en paus från den kilometerlånga texten jag läser just nu som handlar om huruvida arbetsmoralen höjs eller sänks beroende på olika faktorer, samt vilka förutsättningar som gäller för bra gruppsamarbete. Detta redovisat i tre experiment som läggs upp med både utförande, resultat och diskussion. Jag har tragglat mig igenom två experiment. One more to go. Nu ska jag frälsa mig själv med té.

Adorable

Hur söt som helst. Får gärna göra mig sällskap och hänga på min axel. Detsamma kan jag inte direkt säga om de här, vem skulle ha på sig något sådant?

What's the Buzz all about?

Ja då jävlar damp ett paket ned i brevlådan till mig. Inte den mjuka sorten med nya kläder ( fast det har jag med införskaffat apropå ingenting: röda & gråa knästrumpor, svarta leggins och en lång kofta sänd från skyarna, eller United Colors of Benetton egentligen), utan ett paket från Buzzador - mitt första. Jag har typ väntat sedan juni på att få mitt första "uppdrag". Min Buzz oskuld skall serveras via cappucino. Ni hörde rätt, jag har fått hem lite Nescafe som jag ska bjuda bekanta på och höra vad de tycker om produkten. Gratis kaffe nån?

Egentligen känner man sig lite som en propaganda-mupp när man läser igenom kampanjen, men well, vad gör man inte för erfarenheternas skull?

När toalettpappret är slut...

... och affärerna är stängda, ja då jävlar är det fan ett bra tecken på att det finns någon med en brutalt snuvig näsa i hushållet. Den någon är jag. För övrigt tror jag att jag tillfrisknar, men långsamt.

Jag har inte feber längre och knarkar minst 20 piller per dag. Do it the polish way. (Takin frågade häromdagen i skolan "Har du inte tagit Alvedon?!" Min reaktion: "Haha, svensk medicin?!" ) Önskar jag hade lite vodka med peppar att skölja ned det med!

Lose your heart and come to your senses

När jag låg på soffan, med Kenshin i formen av en kanelbulle vid min mage, och såg på filmen Sense and Sensibility (1995), baserad på boken av Jane Austen, kände jag efter en halvtimme igen mig. Inte i filmen eller handlingen eller i själva konceptet, det var inte vad som var bekant, utan hur dumt den än låter, så var det kamera arbetet. Panoramavyerna, tempot, och berättartekniken. Jag hade sett det någonstans förut och det är nu när jag kollar upp vem som är regissören till filmen, Ang Lee, som alla pusselbitar faller på plats - Brokeback Mountain! Det går inte att förneka att mannen är en skicklig storyteller. Jag har alltid varit eld och lågor när man istället för att berätta, visar mer, precis som fallet är i den här filmen!


Eftersom jag redan hyllat och vid det här laget sett Pride and Prejudice med Keira Knightley och Matthew MacFayden minst ett dussin gånger ( nu var jag väldigt snål med sanningen), så hade jag stramat åt förhoppningarna på den här filmen - för inget kan ju klå P&P! Men den höll måttet. Den bearbetar samma problem som i den förstnämnda filmen: en mors försök att gifta bort sina många döttrar. Den här gången följer man systrarna Marianne (Kate Winslet) och Elinor Dashwood (Emma Thompson) istället, samt männen som uppvaktar dem spelade av bland annat Alan Rickman, Hugh Grant och Greg Wise. Den 136 långa filmen har vunnit en Oscar. Manuset är skrivet av Emma Thompson själv, och då jag inte läst boken själv, har jag förstått att hon tagit sig frihet att ge och ta det som behövs. Jag har inget att klaga på. Tur att ingen annan var hemma, för jag satt och skrattade eller talade till mig själv ett par gånger.


Det enda jag kunde störa mig på var överdosen naïvitet karaktären Marianne hade, och kunde för omväxlings skull relatera mer till den tystnämnda och något mer tillbakadragna karaktären dvs Elinor. Sedan är jag nog ganska partisk då min själ redan blivit besudlad och det är omöjligt att ge mig en annan uppfattning om Alan Rickman än att han är någon mildare form av sexgud. Pride & Prejudice behåller titeln som min favorit för ett tag framöver, älskar man den är det skam att inte se Sense & Sensibility. Tycker man inte om episka novellgestaltningar så kan jag trösta med att miljön är bländande vacker.

+++++

Miniklänningar från catwalken

De kortkorta klänningarna har anlänt. Hurra säger jag som alltid tyckt om att visa benen. Det har vandrat in på tok för många knälånga kjolar i min garderob. Vilken tur att våren kommer råda bot på det! Det finns ju andra snygga outfits som väcker lite upphetsande ha-begär. Åh, varför visa en vår-kollektion i mitten av september?!

Inte ens Ebba

Well, inte ens Ebba klår det här, inte sant? Anna Wintour i egen hög person. Är det bara mina tankar som automatisk går till Djävulen Bär Prada. Fan, Wintour skulle se så mycket bättre ut om hon faktiskt var eller liknade Meryl Streep.

Gnnh. (Ja, det ordet skall ljudas, tätt följt av en grov hostattack) Nu ska jag ge mig av till skolan, vi har bara en lektion, med Clas, och man kan ju inte missa Clas von Sydows lektioner heller! En man som under en och samma föreläsning drar upp en cd-spelare och spelar Beatles "All you need is love" och några sekunder senare utbrister min favoritmening "redan på de gamla grekernas tid". Okej att han faktiskt diskutrade Plato, men ändå... Jag får gömma mig långt bak med min Ramones t-shirt och pappas en gång oversizade tröja, som en kär moder krympt i tvätten så att den passar moi.

The Ban

Kinesiske regissören Lou Ye har alltså blivit förbjuden att göra film på hela fem år av myndigheterna, bara för att han ignorerar censuren i Kina och dessutom utan tillstånd visade upp sin senaste film Summer Palace ( "one of the most controversial films to come out of the Chinese mainland in the past 50 years" enligt kritikerna ) på film festivalen i Cannes.

Så vad ska han göra åt saken? Kan man sitta rastlös i fem år?
"I will oppose the ban," he says, without hesitation. "My work is to make movies. And I will do so until someone stands in front of my camera and tells me I must stop. It is my fundamental right."

Läs mer i the Guardian.

Man lär sig något nytt varje dag

Nu har jag skrivit hälften av Journal-uppgiften som ska lämnas in på onsdag. Det var hela tre stycken texter som låg på background-reading listan, och jag måste medge att jag har prioriterat att läsa dem än Jackies texter inför morgondagen. Skillnaden är ju att Jackie säger att hon är nöjd med att få allt när det är dags att lämna in allt (om 4 veckor), Clas däremot vill ha en ny assignment med en deadline varje vecka.

Har fått en helt ny definition av ett ord som jag gillar. Det där med Babe In Total Control of Herself började ju bli utnött och tja, dåligt. Föredragsvis biatch, eller ännu bättre, bitca. I texten "Names Are Us" skriver Heimel ( se, jag har till och med kommit in i referenserandet t om här på bloggen!) de antydanden ord som girl, chick, babe, slut och bitch har.

Slut: means a woman who will go to bed with everyone.
Bitch: a woman who will go to bed with everyone but you.

Klockrent.

"A man will call a woman a bitch when he can't control her, when she won't do his bidding, when she's not compliant to his needs. I like this in a word."

- Cynthia Heimel

Pain, lots of pain

Det gör ont att hosta. Jag tror jag bryter ett revben varje gång det sker.

Var tog tiden vägen?

Mina halger är lagom hektiska kan jag konstatera. Inte nog med att jag i veckosluten numera har tre, ibland fyra, olika skriv-uppgifter som bör skrivas för att bli inlämnade from måndagen, så har jag envist beslutat om att jag ska pendla till Norrköping varje helg. Tar jag bussen tar det två timmar, tar jag X2000 tar det 1 h 15 min. Beslutet grundar sig ju i att jag har dansgruppen som håller mig kvar, dansträningar som måste hållas - och just den delen har jag inget emot. Ända sedan gymnasiet slutat och jag har haft mer tid och närvaro för mina träningar så har det blivit något jag tycker om väldigt mycket, när inga prov eller läxor kom i vägen för undervisningen.

Tisdag: 17.00-19.00
Fredag: 17.30-19.00
Lördag: 12.00 - 14.00
Söndag: 16.00 - 21.00

Nu är det ett faktum att det enbart är söndagarna som räknas som inkomst för mig, övriga dansträningar är ideella, men som om inte de aktiviteterna räckte så har jag de senaste helgerna jobbat natt också.

Fredag: 19.00-02.00
Lördag: 18.00-04.00

Har jag då inte rätt att bli helt slut? Tror ni jag hinner hämta andan och slå mig ned för att skriva journalern atill skolan? Det läskigaste med allt är nog min senaste upptäckt: avkoppling för mig är att kunna sätta mig, även om det bara är tio minuter, framför en dator! Är det normalt?! Nu den här helgen har jag dessutom lyckats bli bestulen på hälsan. Grovt sandpapper beskriver nog bäst hur det känns att svälja och rentav att andas. Inte förrän jag var tillbaka i Estocolmo kunde jag vända mig till Amol as my saviour. Mirakelvattnet har fått börja verka! Intressantast av allt är att jag får skuldkänslor för att jag inte hinner blogga...

What have I become?

Wishful Thinking

Dagen spontana ha-begär, brouht to you from Catherine Malandrino

Film of the week

En film alla borde se är The Princess Bride, regisserad av Rob Reiner, baserad på boken under samma titel. En pärla från 1987 som gått många förbi obemärkt. Den är helt enkelt ljuvlig och har en hög ribba av underhållning många filmer saknar idag.




Jag har en känsla av att alla Jack Sparrow/Pirates of the Caribbean entusiaster där ute skulle gilla den. Se den. Tio gånger om, bara för att ni missat den så här länge.

Designerdrömmar?

Hittade en finurlig sida, där man kan se vad ens label skulle heta om man skulle vara designer. Grejen med mig är ju att jag har sådana scizofrena humörsvängningar så jag klär mig inte bara i en stil... Sometimes i just want to be bad (störtskön låt från Tegan and Sara), sometimes I wanna be casual and sometimes I just want to listen to the Audrey Hepburn in me.





Vilken label skulle du känna dig mest frestad till att spana in kläder hos?

Vem är hon?

Då var jag offentligjord som redaktionsmedlem på Nt.se's hemsida också. Blottad. Jag har redan fått en inbjudan till att bada näck med ett gäng. Norrköping känns så litet ibland... Det känns ännu läskigare att om man söker på mitt namn i NT's arkiv så dyker det upp fem-sex artiklar! Can anyone say attention-seeker?

Det där med att känna sig oteknisk...

- Ja alltså jag kan ingenting om det där, jag tänkte hjälp när vi gick igenom Photoshop! Jag är så jävla oteknisk, jag vet ju fan inte ens hur man gör för att blogga...

Emma erkänner

Bloggning light

Jag känner att jag har så mycket jag vill skriva om , men jag har inte tid helt enkelt. Som sagt, om dygnet ändå hade 27 timmar istället! Imorgon blir det bloggfasta för jag puff-puffar (tänk tåglokomotiv) till Norrköping och har danslektion med Stora Gruppen Avancerad och sen jobbar jag till 01.00 på båten. So well, nu ska jag gosa mig till sömns med pojken... G'night.

Bild från Deviantart

Stand out baby!

Nu är det kört! Nu är jag kär!

Om jag ändå kunde ta mig tid att sy så här snyggt skulle jag lätt sy upp allt efter de här kreationerna den här talangfulla tjejen skapat. Vem skulle inte vilja klä sig i något så här snyggt, användarvänligt och utstickande. I wanna stand out! I wanna be pretty!

En mjuk kudde, tack

En halvdan natts sömn - jag satt ju uppe och svettades hjärnceller med den där journalen - tigger mer än förväntat om lite mjukt underlag att sova på. Så lockande med kudden bakom mig på sängen där... Men först ska jag tillbaka till skolan och gå på en kort föreläsning av en viss Alicia Woods om Perth och ECU. Kändes kanske en smula onödigt att åka hem bara för en omänskligt god kopp té, men ändå. Té är té. Amen.

Brusigt värre

Morgonguld har stund i mun...
Eller nej, så heter det ju inte. Se, det är för tidigt för att jag ens ska kunna formulera ordspråket korrekt. Jag har ju friheten att kunna trycka in backspace knappen och låta allt försvinna, men var ligger ärligheten i det?

Sitter här med ett glas sbrusande treo. Magvärken håller i sig sen igårkväll och träningsvärken i större delar av ryggpartiet likaså. Skit jag får ta för att jag glömde att stretcha efter alla tre danslektioner från i söndags. Vissa straffar Gud direkt...

Det har inte blivit mycket bloggande för dygnets timmar har helt enkelt inte räckt till. Det är tamejtusan ansträngande att jobba hela helgen och hinna skriva uppsatser/analys med topic som Ethics of Classroom Silence. Bah!

Coolaste katten i det avlånga landet Falukorv

Spana in missen.

Gratis är gott

Mini papperskasse med Nutella + fralla och en gratis lakritsglass från Pressbyrån på Centralen idag.

All I had to say.