Vid midnatt

2 shots och en vodka-drink. Är inte det så midnatt ska ske när man fyller 21 säg?

Inte för att det är en ny upptäckt, men födelsedagar är fruktansvärt givande om man fått sitt VISA kort spärrat samma dag...

She´s been stalked again

Den här gången är det en Ryan - och visst han gav faktiskt en OC känsla.

Det viktiga dock (mitt i fyllebloggandet) är att jag har fått äta polsk mat! Zupa pomidorowa och pierogi ruskie, yeah baby! Magda och Monikas familj var ju som förväntat charmiga som satan, med en oroande snygg styvbror på kuppen (han hade flickvän dock) och en extra syster. Det är här jag uppskattar att de inte förstår svenska. De ska alla tre komma på Mishas fölsis-fest imorgon. Och Claremont e ljuvligt att gå ut i. Oh and I´m hot, like if that´s a newsflash...

Min prioriteringslista borde få spö - 3 inlämningsdeadlines imorgon. Jag är fullständigt färdig med... 0 av 3. Främst references kvar. Blir att stiga upp tidigt om säg, tre-fyra timmar och skriva färdigt allt innan timmen är slagen (16.00).

Lägesrapport

1222 ord och Wizard of Oz avklarad.

Woho.

Update:

1413 ord och helt plötsligt har Kubrick gjort entré i uppsatsen med Eyes Wide Shut, Clockwork Orange och The Shining. Måste varenda eviga film ha något med drömmar och dylika tillstånd att göra? Powell´s Peeping Tom fick gästspela efter en insikt om ögon och hur man ser på saker, efter den förbannande Andalusiska hunden.

Har nu suttit åtta timmar med skiten och ska sova istället. Bazin och ikonografin, samt avslutet på surrealismen får jag ta imorgon. Måste ljudsynka kortfilmen också innan ögonlocken gör uppror. Natt.

Koncentration är inte alltid min starka sida

Här kommer en bekännelse. Inte den i rubriken, utan den som följer härefter. Jag har aldrig varit så förtjust i Fred Astaire. Gasp! Men jag börjar mjukna. Jag ser på nummer som "Cheek to Cheek" och "Night and Day" och hör orden eka i mitt huvud: Ge mig en man i frack NU! (P.S Han får gärna kunna svepa mig över golvet sådär också)

Okej. Nu är biktstunden över. Är uppe i 700+ ord nu så det e en long way to go still. Om dessa förbannade musikaler kunde ta och sluta distrahera mig från ämnet...

Heaven.... I´m in heaven...

Where Trouble Melts Like Lemondrops

Måste vägar av guld ha så stor politisk innebörd i en technicolour drömvärld som Wizard of Oz? Varför måste Freuds superegon och id förklara de två distinkta stilar musikaler har? Och hur fan tänkte Walter Benjamin när han uttryckte sig att "the art of storytelling is coming to an end"? Här sitter man alltså och skriver en uppsats som ska nå upp till 2000 ord om betydelsen av den surrealistiska rörelsen i modern film, med Wizard of Oz, The Science of Sleep och The Cell som utgångspunkt. Kanske nämner jag Matrix, kanske nämner jag John Malkovich. Vem vet?

Skulle jag ha sett hela Eraserhead, Pan´s Labyrinth eller Natural Born Killers skulle jag säkert ha med dem i ett hörn också. Dessutom ska jag utveckla herr Bazins filosofier om mise-en-scene och montage, när Claws kommer tillbaka med vår Bibel: The Film Experience som vi delar på. 1600 more words to go!

Men lägg av!

Vem vill gå omkring i dyra skor när man kan gå omkring i såna här underbara strumpor?! Giiiiimmmeeeee!!! Historiska kostymfilmer är inte bra för mig, det slutar med att jag hamnar på sidor som dessa. Btw, den här och den här vill jag ha i mitt hus! En sådan här vore kul med.

Escapism in the surrealism

Tidigare idag när jag knåpade på min exegesis av "The Order" så blev det en stor distrahering från det akademiska ordbajsandet när jag till min stora lycka upptäckte att Anne of Green Gables gick på TV. Det var tur att alla andra i huset var på lektioner så kunde jag skratta mig kissnödig (out of toiletpaper- again!) i soffan och rulla runt på golvet. Anne Shirley och Gilbert Blythe, hur underhållande är inte det liksom? Jag antar att man måste ha växt upp med böckerna för att förstå. Har aldrig tänkt på det förut, men cinematografin är ju ögongodis som fan i den. Får mig att vilja ha böljande gröna ängar med kor utanför fönstret. Synd bara att skådespeleriet är värdelöst ibland. Av någon oförklarlig anledning blir jag sugen på att gå omkring i långa midjehöga kjolar och blusar (oh så inte alls min stil, men what the hell).

Det fiffiga med ClustrMaps är att man kan se från vilka platser folk har surfat in på ens sida. Att det blir störst ringar (flest besökare) i Sverige området och i Perth är inget som förvånar mig. Små pluppar kan lika gärna med vara någon enstaka kotte som surfat fel på något random sökord och flytt fältet minst lika snabbt. Men... Ser ni den där medelstora pluppen mitt i Afrikas öken? Vem fan stalkar mig därifrån?!

Nej, tillbaka till att läsa Postmodern after-images nu.

Secret Societies

Jag har funderat på en sak efter att ha försökt skriva min exegesis. Just nu är jag inne på mitt stycke om hemliga föreningar, och då slår det mig. Tänk om de galna Scientologerna och allt Kabbalah dravel är resultatet av konspiratoriska genier? Secret societies gone wrong, som exponerats från sina underground movements. Inte hela rörelsen är insinuerad i det hela, utan bara the top of the crop. Tom Cruise kanske inte e en galen man trots allt?

National Treasure My Arse!

Det är vidrigt helt enkelt. Vad är det liksom? Grönsaker, soja och öl? Satans massa salt också. De har pajer och rullar och allt möjligt vider, allt med Veggiesnusket som huvudingrediens. Och så kommer Krys och påstår att man kan ha det på mackan, Veggiemite bread spread. Urk. Jag bjuder på min reaktion från filminspelningen igår. Mina näsborrar är fortfarand traumatiserade...

Oh Beer, where art thou?

Ego makes Toast

Gratulerar Misha, du har nog gjort den dampigaste program-loggan genom tiderna! Ser det inte 80-tal ut säg? Pretty please säg att det gör det. Orka pilla med det anyway. Hela denna heliga lördagskväll skulle vigas åt att klippa ihop våran tafatta "How to make toast" på max 40 sekunder. Som ni ser gör jag den välbetalda skådespelarinsatsen.

Om nu bara jag kunde ha hela materialet på datorn istället för de första sex minuterna, så skulle det hela gå mycket lättare. Men Claws snodde Skumraketen 3000 (kameran alltså) till skolan för han ska sitta hela kvällen/natten och redigera våran dramaproduktion. När jag väl skulle importera hela skräpet till FCP så skulle ju datorutrymmet bråka med mig. Så man tog det man kunde: sex minuter, allt i samma mid-shot vinkel. Helt hopplöst att jobba med utan tillhörande close-ups helt enkelt. Vad fan är det jag har som tar så mycket plats egentligen?

Kung Fu Hustle

Amazing Goal

Fullt hus ikväll. Till och med Stanley och Menora är på besök.

Det är trots allt Champions League.

Klockan är strax halv tre på natten och nachosen och coronan har tagit plats.Vi har något de andra inte har - en TV minsann! Ser jag ett amazing goal till av Bergkamp blir jag galen. Skoja inte.

Cross on the roof

Hela huset verkar äta tillsammans idag. Händer fan inte varje dag.

P.S Franskalektionerna på gymnasiet ägnades som oftast åt att översätta svenska uttryck till engelska istället för franska över huvud taget. Challes och mina favoriter var ju "Have you seen on husband", "Cross on the roof" och "Are you sharking?".

Is it out of line if I was to be bold and say "Would you be mine"?

Ibland mister jag grepp om saker och ting. Jag glömmer ibland att det finns saker som jag är jävla bra på. Man fastnar gärna i det ödmjuka tankesättet att "Jaja, du är bra men det finns andra som skulle gjort det tusen gånger bättre". Som med dans. Jag vet att jag kan ta över scenen och lysa, men det är i Norrköping.

Idag blev jag påmind om att jag kan kontrollera ord. Jag kan skriva. Vem som helst kan skriva, men vem som helst får ju inte en bok publicerad heller, fast idag är det nästan fullt möjligt att det är så ändå. Jag blev orolig ett tag, självsäkerheten sviktade. För en sak ska ni veta, det är skillnad på hur jag skriver här i bloggen, vars syfte är att skriva av mig och hur jag skriver när jag skriver för att skriva. I'm on a roll now. Scriptwriting kursen går ju över förväntan. HD hit och dit, hyllning börjar bli lite av en huvudingrediens på lektionerna. Så får jag ju inte tänka, men det känns ju så helvetesbra!

Det är lite läskigt när handledaren börjar involvera klassen i att analysera mitt skrivsätt. My individual style. It's so dark underneath the insecure illusion. "Yeah, you´re sick!" flinar Hamish. "I have noticed that so many of you have so dark endings, it's disturbing actually. I'm getting worried..." Jag kan inte få nog av Michelle. Varenda scriptwriting kurs som ECU har att erbjuda, I'm signing up!

Och så bjuder jag på my inner jukebox:

Whistle for the choir - The Fratellis

Leaving on a jetplane

Jag hade en sådan här. Pilotjacka insisterade mor min att kalla den. Jag minns att det var kärlek på hög nivå. Övertalade föräldrarna att köpa en sådan till mig för att storasyster hade en likadan. Den var varm och vad kan jag säga, Sverige är ett kallt land. Jag lyckades aldrig se särskilt badass ut i den dock, jag gick ju på mellanstadiet. Men den är nog åtsidolagd någonstans där hemma fortfarande (om inte mammut i min ovisshet skickat den till någon mer behövande själ i Polen, please say it isn't so). Nu när pilotjackan fastnade på bild på Rupert Friend av alla hetingar, (åh dessa ljuvliga markerade kindben baby) så vill jag att det ska vara vinter (ja svensk vinter alltså) så jag kan bära upp en mysig pilotjacka med fårskinn och se badass ut.

A girl like you's just irresistible

Först och främst - att skriva en exegesis låter som rena rama självmordet, men oh så kul ändå! En behind-the-scenes fast om ett manus.

Sedan så fick jag HD på min portfolio, vilket e en ljuvlig känsla. High Distinction baby. Man kanske skulle ta och droppa film & video som sin major och ha Scriptwriting istället? Det firas med The Fratellis (Can we watch movies on your TV, don’t have to get dressed just for me. We could stay home and get drunk quick. I could wear your dress and your lipstick, or we could go out and steal a car) Jag är en HD-are. Yay me! Dags att skriva vidare om Chelsea Dagger och Terrence Grant... Här ska det tryckas ut en till HD kreation!

Btw, är Inte Fratelli ett satans grymt efternamn? Heter du Fratelli så friar du till mig omedelbart! Melissa Fratelli liksom.

Varning för skamlöst pikande

Hon fyller år snart. Hon skulle bli bortom sig av glädje om hon fick en årlig prenumeration av Creative Screenwriting. Ja om man får vara oförskämd och rakt på sak gällande vad man vill ha.

Fast hon skulle kunna settle för godbitar som dessa med:

• Stealing Fire From The Gods: The Complete Guide to Story for Writers and Filmmakers (2nd Edition)
• Hero with a Thousand Faces
• Rebel without a Crew: Or how a 23-year-old Filmmaker with $7,000 became a Hollywood Player
• Film Directing, Cinematic Motion: A Workshop for Staging Scenes
• Making a winning Short: How to Write, Direct, Edit and Produce a short film

Så 1 juni is the day. Bortsett från att jag inte är hemma då. Så det går lika bra att komma förbi hela juli månad och äta tårta med mig. Med polsk vodka.

She should have been born yesterday

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är född i fel tidsålder. Se bara på den här ljuva skapelsen. Jag fullkomligt älskar corsetteklänningen, synlig på Romola Garai i Amazing Grace. Kapa av ärmarna till kortärmad och jag skulle crasha någons skolbal bara för att ha den på mig. Will you go to prom with me?

Facebook & cheese

Misha har joinat den mörka sidan. Det var lite motståndskraft i början, måste jag medge, men sedan insåg jag att det fanns massa Rzeszow älsklingar som were doing it. Nu är jag fast. Det finns ju folk man inte har träffat på år och dagar och som man inte har kontakt med på något annat håll, så det är mysigt. More facebook åt folket.

Måste bara deklarera att jag kanske kan leva på makaroner och four cheese sauce med vattenkastanjer och bäbismajs trots allt. Det var godare än jag trodde. Min plånbok gillar!

Every Night Is Another Story

Sjuttonde maj igår för dem som missade det. För de ignoranta så var det alltså norrmännens stolta dag, och en utomordentlig ursäkt för att festa (trots lektioner dagen efter som var obehagliga att stiga upp till). På förfesten var det Ernesto (Dennis nya artistnamn som senare byttes till Esteban: han ska bli kuban) som skötte musiken och den var ju guld om man jämför med den låga kvalité som man fick skaka rumpan till på Sapphire. Och det var äcklig öl där också. Men man ansåg att jag hade varit en skötsam flicka för mitt i en tre år gammal r'n'b låt så hittar Misha en $50-sedel på golvet. Det blev att ryta "Vart ligger baren?!" och den upphittade pengen fick stå för en omgång i baren för tjejerna och senare taxin hem. Det kallas flyt. Kvällen blev med ens så mycket bättre med en RBV i handen och lite diskuterande kring Maya Deren (se, jag kommer inte undan henne nu!) med bosniern från tutorial gruppen. Vakterna och stalkern gjorde väl sitt till också I guess. Bildexhibition på G!

Misha leker i hemma-baren

Desi gillar den röda drinken (alla gillar den röda drinken)

Om vi säger så här: Sam mår som han förtjänar idag. Han steg upp efter 18.00 idag...

Mattes ciggmössa!

Emsi ser till så vakterna övervakar oss flitigt. P.S De har lätt för att rodna.

Mishis kan fejka att det spelas dålig musik

Vad gör Marcus med min tékopp på Sapphire?!

Misha, Ernesto/Esteban & Emma. Kubanen är kameraskygg.

(I taxin på väg till Subiaco)
Sam: Shit! Jag har glömt att byta om!
Misha: Nej Sam, du har en skjorta på dig.
Sam: Har jag? Yeah! Sweet!
Misha: Bra att någon har koll på dig.
Sam: Ja polacken, det är *hick* skitbra!
Misha: Mm, bra att du tycker det Sam. Men du behöver inte klappa mig på brösten.
Sam: Jag trodde det var din arm...
Emma: *fnissar* Har hon... fasta armar?!
Sam: Jaa!

Say I Am You

Jag är inte helt säker, men jag tror jag är kär i Maya Deren.

Inte konstigt egentligen att Meshes of the Afternoon var den enda vettiga filmen under dagens visning, då hela den var rytmisk och associerande med dans överlag. Den var nästan genialisk för att vara en drömsekvens. En av de bästa. Makes perfect sense without making any sense at all.

"My film cost what Hollywood spends on lipstick".
Och jag är härmed blint förälskad i den sanna innebörden av ordet amateur.

These Tiresome Paper Dreams

Jag önskar livet kunde vara som på film. Just nu känns det som om jag är någonstans mellan första och andra akten. Jag vet inte ens om jag har nått katalysatorn för handlingen. Men en film om mitt liv är för lite, en film för varje viktig period i livet - now we're talking. Min film skulle i alla fall börja till tonerna av The Kooks med She Moves In Her Own Way, med fotsteg mot kullerstensgator i en gammal storstad i Europa. Prague kanske. Jag älskar Prague. Vad skulle jag ha att göra i Prague? Dricka den där fantastiska Mojiton på det stora torget bl a. En helt ny nivå av Mojito upplevelser. Kanske sitter jag där och hoppas på att få uppleva min egen Before Sunrise, ni vet den med Ethan Hawke?

Nu ska jag ta på mig Benetton koftan och gå till bussen. Vi orkar inte med annat än jeans och svart tee idag, okej. Det är ju film-tittar-lektion. Dog Star Man och The Order av The Quay Brothers på schemat. Jag ska sitta med benen kastade över stolsraden framför mig, med min cappucino i mörkret och mysa med min kofta, förvirrad över experimental film.

Det är Norge-fest idag! Det tas ju väldigt allvarligt med nationaldagsfirandet. Så förfest i våran hemmabar och sedan ska vi försöka smälta in med norrmännen på Saphire. Och så avslutar vi med det ultimata i-lands problemet: Vad fan ska jag ha på mig?

Daily Misha

Med lite peach tea som sin arsenal så är det bara att strike a pose. Jag förstår mig inte på vädret i det här landet. Ena dagen är det iglookallt och idag är solen framme som vanligt. Bäst att ta det säkra före det osäkra och ha tightsen på...

Rött älskar vi. Rött med vita influenser, dvs vita prickar (patriotiska färger darling!) älskar vi ännu mer. Jag kommer aldrig bli less på prickarna. The polka dots have become me.

Väntan på min turk

Det har varit en två veckors väntan typ, men idag äntligen fick jag min efterlängtade kebabrulle! Fy fan vilket sug jag har haft efter det. Inget går upp mot turkarnas pizza eller kebab i Sverige förstås (what's up with that?!) men den heta chili såsen de har på KebabCo borde fan exporteras till Sverige, då skulle jag slippa beställa min kebab med extra cayenne pepper hela tiden!

Det är ju nästan så jag saknar tryggheten i att ringa till Torpets och ge det magiska kodordet (cayenne) för att höra någon fånl ei andra änden av luren. "Åh, är det du Melissa..." eller "Vi började bli oroliga Melissa, du har inte varit här på ett tag!". Nu när Mille är gift behöver jag inte oroa mig för att hitta på nya ursäkter för att inte gå ut med honom (jag har redan pojkvän var inte giltig i hans öron: "Men kom igen, vill du inte ha en riktig man?"), klart mycket bättre att få stå ut med ramsan om vad jag gick miste om istället. Fuck, till och med sådant saknar jag!

Give me something to believe in

I always knew I was special

Över hos Miss Keep Your Distance klickade jag till mig superhjälte-quizen, vars resultat ni ser här. Yeah baby. Jag som oroade mig för att jag skulle få någon utav de tråkigare comic karaktärerna. Typ Hulken, eller Robin. Är jag en nörd för att jag vet vem Green Lantern är precis? Nevermind, tillbaks till mitt resultat. Who are we trying to kid? The result is what it is. Jag blev Wonder Woman...

Det var den midsommarn det...

Fram tills idag var min senaste tenta den 13 juni. Gott om tid att åka hem på innan svenskarna blir vilda och firar sin midsommar. Jag har aldrig firat midsommar riktigt. Främst för att jag oftast befinner mig i Polen det datumet. Jag minns en midsommar dock, med Josephine ute på landet någonstans i Linköping/Mjölby hos hennes vän. Vi sov på golvet, åt en tomat (kylen var tom och tomaterna var det enda som lämnats åt sitt öde) och kände inte en kotte. Ingen big hit.

Men nu så, nu är mina exams i dans bestämda. De sker den 22a juni. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att räkna ut vad det betyder. Ingen midsommar för mig, igen.

Såvida jag inte direkt efter tar ett flyg och åker hem. Bakåt i tiden ni vet. Så jag e hemma den 22a juni. Midsommarfirande med jetlag? Fuck no.

Mors Dag

Det är mammutarnas dag i Australien idag.

En förvirrande tillfällighet det här.

Sista söndagen i maj firas mammorna i Sverige.

Den 26e maj firas de i Polen.

Vilken jävla dag ska man hålla sig till?!

3 klänningar hon vill ha, nu

Nick is my bitch, med puss på kinden

Folk tar sig sådana friheter ibland. Säger polacken där man måste plågas med den traditionsenliga tre-puss-på-kinden-hälsningen på diverse släktträffar. Vi jobbar skift imorn igen, Nicky och jag. Yay.

Jag hade både Sarah, Ivan, Nick och Gabri att leka med på jobbet idag. Med dem på samma skift så känns det inte som om man jobbar, man skämtar och jävlas med varandra hela tiden mellan beställningarna. Fast det är inte ett dugg roligt då Sarah får för sig att det är jag som ska städa toaletterna den här gången, med moppning av golvet inkluderad. Ivan går och skäller ut henne - eller, ja, han kommer till min undsättning - för det kommer ju städare på morgonen som ska sköta det där. Jag slipper. Fast vi lät bli att berätta detta för Gabri som fick städa killarnas toa... Oj.

Jag får min chai latte med extra love. Min bitch vet hur man tröstar rätt. För jag uppskattar då inte folk som dricksar när de betalar med kort. Jag får ju inte se skymten av de $20 dollarna ändå vafan! Betalar man med kort så dricksar man fan vid sidan om med kontanter. Lägg det på minnet. Allmän hyfs.

Blev nedsprutad i köket vid städning. Folk borde ha licens för att hantera vattenslangen!
"Thanks for making me wet, man!"
"Anytime..."

Gabri - min stackars italienare med språksvårigheter, frågar vad som egentligen finns i chai latte. Första ingrediensen jag nämne är kanel.
"Cinnamon..."
"Cinema? You drink cinema, you mean like movies?"

Litet senare när vi putsar bestick så knuffas man ju om bäst utrymme. Jag slåss för glatta livet. Typ. Gabri slår tillbaka.
Gabri: You are bad?
(Han undrar ju alltså ifall jag har ont, if I´m hurt)
Misha: Nick, Gabri asks if I am bad?
Nick: To the bone!

Varför kan jag inte bara svara rakt av när man frågar mig ifall jag har några tatueringar. Hur svårt kan det vara att uttala ett ärligt ord?
Nej nej. Det går inte an. Istället ler jag hemlighetsfullt, drar ut på tystnaden och drar ut på ett "Maaaayyybbeee..." Sluta distrahera arbetskollegor Misha för fan!

Polacker om polacker

"Du förgyller alla platser... borde klona dej människa!"

- Anna aka Anus

Kunde inte sagt det bättre själv! Som en liten hyllning till att mina trogna danselever säger rätt saker (de vet hur man smörar med andra ord) tänkte jag posta med en liten Polen-bild från när dansgruppen var i Polen i somras, på dansläger och festival. Fast det sluta med en hel drös bilder för det går inte att sammanfatta sommaren med en bild. De ska till Wagrowiec i år igen så som det ser ut just nu (yeah baby, Misha kanske får se Arek i cykelshorts igen. Gossens benmuskler ska vi inte tala om för då kommer min skärm få tekniska problem i allt dregel). Och den stora moraliska stöttepelaren och förebilden (vi kan ignorera att det var jag som tvingade flickorna springa omkring och fråga killarna ifall de fick klippa av etiketterna på deras kalsonger eller att jag fick dem att strippa och göra klädlina för alla att se, ok? ) ska se till så töserna får lika spännande upptåg och äventyr i år igen. Nu är de ett år äldre. Jag vill inte ens tänka på vad jag gjorde när jag var i deras ålder...

Shit vad långt hår man hade!

"Kan inte du berätta om vad du gjorde när du var i vår ålder så vi får lite inspiration?"

Lilla Anton som trodde skottlossningen skedde på riktigt gömde sig i en bil...

Det var inte lätt att övertala snubben att låta alla som var över 10 år att ha kul. Misha fixar!

Missar man bussen övertalar man en lastbilschaufför att skjutsa 15 barn...

Mental note: Lär inte töserna att skrika "Ta av dig kläderna" på polska

Alltså, de var ju inte svårövertalade till att dra av sig kläderna...

Partybåååååten!

Borowki!

Det luktade Polen om Perth idag

Sådär lagom mängd avgaser.
Lagom mängd blöt asfalt.
Och en tredje doft som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Polen liksom.

Sedan slog KFC molnet emot mig.

Jag är lättroad, ok?

Irish Breakfast tea med citron är liksom min bensin idag, så bear with me. Bäst är ju dissen "I'm lesbian," och den japanska tjejen påminner stortsett om alla asiater på skolan ju. Scary.

A rush of blood to the head

Jag älskar mig själv idag.

Det kan bero till stor del på att jag fick en överdos av ego boost idag då mitt manus hyllades av min tutor, lästes upp högt OCH väckte reaktioner. "So go on change your assignments and pick your 3 best ones and hand in on friday, except you Melissa, you don't change anything about it and hand it in." Att få höra det - det kändes guld.

Så jag vill tacka mig själv för att jag började skriva på en berättelse när jag var 13 som under årens lopp utvecklades till den story som idag fick en twist och blev ett kort manus. Jag vill passa på och be om ursäkt till karaktärerna för att de får bära namn såsom Cowgirl, Cougar, Sheila och Bad Jon. Så som alla manus bör, gästspelade absinte i första akten.

Nu lyssnar vi vidare på Mint Royale - Singin in the Rain.

Plans for the future

Plan A: En vacker dag kommer jag publicera en bok.

Plan B: Misslyckas detta så kommer filmatisering av dessa påbörjas.

What can I say? I have stories to tell! Allt finns i mitt huvud förstår ni, och det kan ta år innan orden når till pappret. Jag skrev mycket bättre när jag var yngre, det är sanslöst vilket ordförråd jag hade då. Resultatet idag är att jag är en synonymhora. Seriously.

Det borde vara olagligt att bli ivrig när man hör ordet thesaurus nämnas.

Yesterday's Misha

Blogger trilskades med mitt tålamod igår så det får bli en post om det idag. Här viker jag ut min garderob. Se, jag går med kläder på kroppen! Klänningen (ja, det där tygstycket är en klänning, egentligen) kommer från min favoritbutik som jag funnit inne i stan. Jag har en svaghet för det där med korta längder va...

Nu ska jag off och researcha Robert Earl of Huntington minsann. Oh vad jag önskar den här serien fanns på DVD att få tag på. Matthew Porretta, vilken man. Those were the days... när man var fjorton eller något.

Love Doctor to the rescue

Nu ska vi ta och sitta ned och ta ett snack om det här en gång för alla.

Vad fan är det för fel på pojkarna i Perth?!

Jag har då aldrig sett commitment-hungrigare individer. Gå ut i Sverige och säg till killen att du inte är intresserad av något seriöst förhållande men träffar honom gärna igen för andra förmåner - ja då jävlar tror ju killen han har vunnit jackpot! Men här, ja här är det något sjuk fetish där hålla i handen, månskenspromenader, solnedgångar och pussar på pannan är a och o. Puss på pannan kan min farsa ge mig for fuck sake! (Obs! Resultaten av att faktiskt dra den här liknelsen kan sluta med att ynglingen ifråga fortsätter göra det bara för att jävlas. Min panna har nog aldrig befläckats med så många läppar sedan Emma och jag diskuterade detta högt på en fest. Morr.) Vill du pussa på mig får du gärna sikta på mina läppar, comprendo?

För ärligt talat, låt oss rannsaka oss själva. Hur många tänkbara långvariga förhållanden har funkat med snubben du träfffar ute på krogen? Jag menar inte att det är omöjligt. Men jag har då ännu inte blivit swept off my feet av någon som jag lärt känna svettandes på dansgolvet, stundvis flåsandes för att hämta andan vid baren, under hysteriskt blinkande neonljus och UV-lampor. "Jag vill föda dina barn och vakna upp med ditt dregel i min nacke resten av mitt liv!" är sällan hur tankeverksamheten ser ut i mitt huvud just då. Attraktion och kemi, sure, det kan finnas där. Men varför komplicera det vackra med en förlängning?! Det slutar aldrig lyckligt. Blir jag betuttad i någon så är det för att jag umgås med människan dagtid och ser dennes många andra sidor.

Så jag skakar på huvudet och sympatiserar med Emma som både blivit friad till, erbjuden att flytta in med en snubbe (efter bekantskap i två veckor) och dessutom fått en annan att överge sina backpackerkompisar för att slå sig ned här, så han kan fortsätta träffa henne. Har männen här någon biologisk klocka tickandes eller vaddå?! De gråter i telefon också när man talar om den hårda sanningen för dem. Aj aj....

Det där med ekonomi

- Vill du ha pengar eller en present till din födelsedag? frågar mamma snällt.
- Kan jag inte få båda? frågar jag inställsamt.

Jag betalade hyran idag. Sedvanligt bär det av till Woolworths för att inhandla mat. Den maten brukar hålla i två veckor. Claes är förvisso skyldig mig pengar, och jag ska få min lön anyday now. Men det känn så förödande att se att det bara är 26.00 SEK på kontot...

Misha needs a ride

I samband med att jag såg Lila dit ça för några veckor sedan och allas jämmer på jobbet om "det är farligt att gå hem själv så sent Mel!" (iih, hatar när folk kallar mig Mel), så har jag ju inte bara kommit att sakna en cykel utan jag har nog romantiserat hela idén om cyklar. Eller en italiensk motorcykel, sådan där vintage, en mysig liten vespa.

Körkort känns ganska avlägset med min tid och ekonomi just nu, så det är väl uteslutet. Väldans handikappat utan kan jag intyga. Och ett tips är att man ska säga, när någon frågar vem som ska ge mig skjuts : "Nick is giving me a lift." Så slipper man följande reaktion:

- Nick is going to give me a ride...
- I bet he is!