Om immunitet

En efter en har pojkarna fallit offer för någon förödande bakterie som fått dem att nästan dö i sina sängar i medömkan, för att följa alla fördomar och generaliseringar. Henrik höll ut längst innan han till sist också blev sjuk. Man fick till och med höra halva komplimanger som "Vad skulle man göra utan dig?" och "Tack vare dig har jag inte behövt ringa hem till mamma för att få medömkan". Jag har alltid haft min mammut som daltat med mig och tvingat in radikalt äckliga polska huskurer ned i min strupe, så det är väl av ren vana som jag tvingar igenom sjuklingarna samma mönster. Kanske också en smula för att jag själv när jag blir sjuk vill ha uppmärksamhet och någon som tar hand om mig. Alla Henriks tappra försök, och de har varit många, på att få mig att bli sjuk också, har misslyckats.

Henrik: Vad fan, du blir ju aldrig smittad!
Misha: Jag är immun. Det är för att jag är gud.
Henrik: Nej... häxa snarare. You and your evil powers! You're a sorceress!

Yeah baby, yeah.