Klockan fem på morgonen

Reza har precis skjutsat mig hem. Tur var väl det att han kände för att va gentleman, för Sara hade tentor att plugga till så min fina skjutskamrat jobbade inte ikväll (jag får henne att köra fel håll i rondellerna, men sådant är väl tillåtet klockan fem på morgonen?). Jag var ganska beredd på att promenera hem så här tidigt på morgonen, drygt en halvtimme-fyrtio minuter skulle det ta. Innan hade jag redan varit duktig och promenixat till jobbet.

Vänta nu! Stopp!
Haha, en tjej gick nyss förbi i en röd keps och eh, ridbyxor (?) och lade ned morgontidningen i vår brevlåda. Jag borde sova istället för att se sådana här triviala ting som man inte ska se. Tidningen ska helt enkelt bara vara där när man kikar på morgonen.

Dagens upptäckt är att min före detta slav (ja, på gymnasietiden alltså) Werneman har en *gasp* lillebror. Under alla våra pratstunder så har han liksom förträngt detta. Lillbrorsan måste vara nyfyllda arton eller så, för jag har nog inte sett honom på krogen tidigare. Nicke gör ju lumpen nu som de flesta av de jag känner gör, han är ubåtig och skulle tydligen till USA och har muck i november.

- När åker du till Australien?
- Januari typ.
- Då syns vi kanske till juldagen!
- Tror du jag orkar vänta så länge?
- Måste du alltid va så himla översexuell?

Kan någon snälla förklara för mig varför folk alltid bara ska höra det de själva vill höra?