The Spendrups Trip

När man åker på något i stil med studiebesök med jobbet, så känner man sig lite vuxen. Det känns som en vuxen aktivitet. Polhammargruppen ( läs: Palace Norrköping) har nyligen bytt leverantör från Pripps till Spendrups. I och med detta blev personalen bjuden till Spendrups bryggeriet i Vårby. Visserligen tycker jag att hur jag än försöker så kan jag helt enkelt inte slappna av och vara mig själv på jobbet, utan blir en Misha med hur många barriärer som helst, ständigt med pressen på att inte göra bort mig och försöka att inte göra något galet ( som att göra två sexor vodka lime - med salt *gulp*), men man känner ändå att man hör till något stort när man åker på något sådant här. Är man inte ett dugg alkohol intresserad kan jag tänka mig att hela dagen var ett stort slöseri med tid, men jag tycker alltid det är intressant med att få mer kött på benen. Även trots att jag var supertrött då jag besökte bodegan i Spanien och Tunel fabriken där, så uppskattades den visiten då. Idag var jag däremot tillräckligt utvilad och hann njuta av rundvisningen, och den goda (gratis) maten och den fria spriten. Det bästa med att byta till Spendrups är att vi äntligen får tillbaka Heineken! Något jag glatt skuttade över var att Spendrups också brygger Beck's, som i princip var den enda ölen jag drack hela sommaren 2005, som jag saknar stort, men som jag vet att vi inte tänker ha som utbud, än.

Så vi har blivit inmatade produktinfo, av de sorter öl vi skall sälja (Spendrups Export, Mariestad, Heineken, Murphy's, Sol, Amstel, Starobrno - och även den urskiljande men tilltalande Affligem Blond). Ölprovning! Smakupplevelser för olika tillfällen kallas det. Därefter blev det en tur i själva bryggeriet där vi tvingades på rockar i stil med labbrockar, som gav mig hemska minnen från gymnasietiden, och så småningom, "hättor" som öltjejen Marie kallade dem. Jag kallar dem kollossalt fula puffar. Enda kommentaren som behövs för att förklara denna sura uppsyn och påtvingade smajlet är följande bildtext: "De tvingade faktiskt mig att ha det här på mig!". Aww, Robban, men du som såg så söt ut! Sanna och jag utnyttjade detta med att klicka loss och tjata om Kodak moments.

Ett lite personligare möte med självaste Spendrup bröderna ( ja det är ett familjeföretag om det ännu inte var känt). Stig ville överraska oss med lite kaffe och fika i Kaknästornet, men när vi väl anlände dit var det stängt. Hallå? Hur kan man stänga 17.00 ?! Hur tänker man då egentligen? Så det bar av direkt till "Landet", en restaurant där vi åt och drack gott innan vi skjutsades hem igen. Allt som allt tog det här 12 timmar. Jag är helt slut, men jag är jätteglad över upplevelsen!