Med hemsk skuldkänsla över att inte skrivit färdigt lektionerna till SH som jag är skyldig till, så uppmärksammade min far mig med att visa mig följande: a) han har köpt Crash och b) jag har fått en film från Boxman. Skulle jag få Breakfast at Tiffany's den här gången måntro? Icke. Fast jag fortsatte i Audrey Hepburn temat med filmen som gjorde henne stor -
Roman Holiday, eller som den är bättre känd på svenska
Prinsessa på vift. Då var det bara att avbryta vad jag än höll på med och njuta av en svartvit klassiker från 1953 som jag aldrig sett tidigare.
Prinsessa på vift fick tio Oscar-nomineringar, och Audrey Hepburn vann en Oscar för sin skildring av en modern prinsessa som gör uppror mot sina kungliga förpliktelser och upptäcker Rom på egen hand. Hon möter Gregory Peck, en amerikansk journalist som i jakt på ett exlusivt reportage låtsas ovetande om hennes riktiga identitet. Men hans plan raseras när de blir kära. Eddie Albert bidrar till filmens komik som Pecks bekymmersfria fotograf och vän. Denna romantiska komedi är stilfullt regisserad av William Wyler och anses vara en av de bästa filmerna genom tiderna.
- Boxman
Och oj vilken film det var! Jag är helt förälskad! Det var länge sedan jag haft en sådan fantastisk filmupplevelse, utan tvekan det bästa jag sett på länge. Misha är såld. Den klättrade direkt till en av tio bästa filmer jag sett. Hur kan jag ha missat den? Jag ska nog ha den kvar en dag extra och se den igen. Det här är verkligen en film värd att ses, och Hepburn är bara lovely på alla sätt. Är det någon skådespelerska som ska spela Audrey Hepburn i någon bibliografisk uppsättning så är det Natalie Portman, de är snarlika ibland! Hunken
Gregory Peck skulle lugnt spelat in en Bond-film med det utseendet han har! Skådespelartrion fick mig att skratta, och göra det jag ibland förvånar mig själv med, att kommentera högt, trots att jag sitter ensam i rummet. Kläderna var vackra, jag förstår varför en Oscar utdelades där. Rom är verkligen en vacker stad och nu vill jag åka dit ännu mer, tack vare den här filmen. Scenen med dansen på båten och hur ett bråk bryter ut och orkestern börjar spela dramatisk musik till är bara så klockren! Skulle kunna tänka mig att Andrzej och gänget skulle ställa upp med samma sak, sådär spontant. Om ändå alla romantiska komedier skulle kunna hålla den här klassen, då skulle jag se dem dygnet runt.
Storytelling at its best.
Med hemsk skuldkänsla över att inte skrivit färdigt lektionerna till SH som jag är skyldig till, så uppmärksammade min far mig med att visa mig följande: a) han har köpt Crash och b) jag har fått en film från Boxman. Skulle jag få Breakfast at Tiffany's den här gången måntro? Icke. Fast jag fortsatte i Audrey Hepburn temat med filmen som gjorde henne stor - Roman Holiday, eller som den är bättre känd på svenska Prinsessa på vift. Då var det bara att avbryta vad jag än höll på med och njuta av en svartvit klassiker från 1953 som jag aldrig sett tidigare. 
Och oj vilken film det var! Jag är helt förälskad! Det var länge sedan jag haft en sådan fantastisk filmupplevelse, utan tvekan det bästa jag sett på länge. Misha är såld. Den klättrade direkt till en av tio bästa filmer jag sett. Hur kan jag ha missat den? Jag ska nog ha den kvar en dag extra och se den igen. Det här är verkligen en film värd att ses, och Hepburn är bara lovely på alla sätt. Är det någon skådespelerska som ska spela Audrey Hepburn i någon bibliografisk uppsättning så är det Natalie Portman, de är snarlika ibland! Hunken Gregory Peck skulle lugnt spelat in en Bond-film med det utseendet han har! Skådespelartrion fick mig att skratta, och göra det jag ibland förvånar mig själv med, att kommentera högt, trots att jag sitter ensam i rummet. Kläderna var vackra, jag förstår varför en Oscar utdelades där. Rom är verkligen en vacker stad och nu vill jag åka dit ännu mer, tack vare den här filmen. Scenen med dansen på båten och hur ett bråk bryter ut och orkestern börjar spela dramatisk musik till är bara så klockren! Skulle kunna tänka mig att Andrzej och gänget skulle ställa upp med samma sak, sådär spontant. Om ändå alla romantiska komedier skulle kunna hålla den här klassen, då skulle jag se dem dygnet runt. Storytelling at its best.
No comments:
Post a Comment