Det var en allmänt bitter dag igår, så istället för att smutskasta bloggen med negativ energi höll jag mig borta från den. Förhoppningsvis blir det bättre nu. Två faktorer försämrade the mood, danskonserten i Hörsalen som närmar sig med stormsteg och faktumet att det bara går sämre och sämre för ungarna istället för bättre, och morsan som vet precis hur man ska få en dotter att känna sig värdelös. En moralisk utskällning om att det är på tiden att Lunnevad filmen blir kvar, hur hopplös jag är, att man inte kan lita på mig, yadda yadda. Människan har ingen aning om att varje gång jag väl sätter mig med plågan, så är det oftast samma dag som hon tjatar, fast omedveten om att jag kommit ett steg längre. Därför medan jag redigerar, brukar jag bli avbruten med att hon vill att jag ska göra diverse saker.Jag sitter nu i alla fall med Lunnevad Projektet, en årlig arkivering av förra årets avgångsklass från danslinjen och håller på och klipper ihop allt material ( 20+ timmar) så att det ryms på helst en DVD, men det kommer nog bli två. Pest. Det finns inget tråkigare. Men det måste bli gjort. Egentligen skulle det här varit klart för månader sedan... Jag önskar att jag kunde bli färdig med det här och kunna ta mig an andra projekt, mer skapande, än en massa dans. Något eget. Så, nu har jag avreagerat mig lite. Förstå bara hur jag skulle låtit om jag suttit mig med det här igår...
No comments:
Post a Comment