Det går inte att förneka längre. Suget efter en vit kappa går att likna vid det plötsliga suget man kan få efter något salt ( och då syftar jag på mat här, sluta tänka så perverst människor!) dagen efter.
Liknelsen gör inte suget rättvisa.
Damn, nu garvar jag bara för att jag använder ordet "sug" i det här sammanhanget efter att jag nyss försökt att bortse det perversa i sammanhanget.
Poängen är; jakten på den perfekta vita kappan fortsätter och den här gånger tar Roberto Cavalli hem priset värdig min uppmärksamhet och okontrollerat dregel. Och dessa stövlar, ja tack!
Liknelsen gör inte suget rättvisa.
Damn, nu garvar jag bara för att jag använder ordet "sug" i det här sammanhanget efter att jag nyss försökt att bortse det perversa i sammanhanget.
Poängen är; jakten på den perfekta vita kappan fortsätter och den här gånger tar Roberto Cavalli hem priset värdig min uppmärksamhet och okontrollerat dregel. Och dessa stövlar, ja tack!
Robert Cavalli in my heart alltså. Tragiskt vad underbar kappan är. Nästan så att man vill börja avguda människan för han otroliga idéer. "If I was a rich girl" så skulle jag bara klä mig i Cavalli och Gucci kläder... Sjukt sjukt sjukt.
ReplyDeleteJa du, om man hade lite mer pengar. Vad skulle man INTE göra då? ;P
ReplyDelete