Året som har varit

iPhotos har ju den här fiffiga funktionen att man kan se alla bilder man lade in under en viss månad, så jag tog och valde ut en bild från varje månad ( vissa månader var det extra svårt att välja!) och gjorde ett litet collage, för att avrunda året. År 2007 kommer vara året då Ego tar över landet down under. Hur det nu kommer gå är att återse...

• Januari - Tette, Desi och Karin våldgästar hela tiden
• Februari - Syende av cancankjolar med hjälp av Sandi
• Mars - Rene (med blåtira) & jag efter en runda på Cromwell
• April - Vårpromenad med hela familjen, inklusive hemkommen mormor
• Maj - Rene och jag i kjol och barfota i maj!
• Juni - Avskedsfest för Märta som ska till Tyskland
• Juli - Rene och Ego åker till Alanya
• Augusti - Dansgruppen vinner festivalen i Gdansk, träffar London-Olek efter 2 år
• September - Flyttar in hos syster, dvärgen och katten Kenshin i Stockholm
• Oktober - Picknick med klassen från Berghs
• November - Olek kommer och håller i dansläger med gruppen
• December - Sista avslutningen på Arbisteatern för min del

Kossacker & Tartarer

Det är ett faktum att jag har idealiserat och överromantiserat hela kossack-existensen. Men hur kan man icke egentligen? Med ett polskt kostymdrama från 1999, Ogniem i Mieczem (With Fire and Sword), vars filmmusik är grovt underskattat så kanske det är roten till varför jag har den inställningen. Fast jag hade ju sådan inställning långt innan jag såg den filmen. Jag tycker om den just för att den har så mycket folkkultur i sig, sådan som jag stundtals omger mitt liv med.
Bondbruden Izabella Scorupco spelar Helena, och mitt i allt uppror kossacker och polska adelsmän emellan så tar ett triangeldrama plats med henne i center där the good guy är polska skådespelaren Michal Zebrowski, även med i Wajda's Pan Tadeusz och Polanski's Pianisten (ni vet den med Adrien Brody). Jag tycker då som alltid att the bad guy är mer eyecandy, men så är dte väl alltid? När den här filmen, regisserad av Jerzy Hoffman, kom ut var det den dyraste filmen inom polsk filmindustri som gjorts, men skulle den gjort idag skulle den kunna vara så mycket snyggare. Komme rihåg att det var så himla stort tumult om den när den kom ut, speciellt bland oss trogna kulturföljare och folkdansare. Låten Sokoly, aka Falcons, samt Edyta Gorniaks låt spelades titt som tätt överallt och den har en idag en otrolig känsla som tar en tillbaks i tiden. Fast är man inte så här patriotisk som jag, och inte är ett fan av kostymdrama och krigscener med kavallerier från förr, så tror jag inte man finner filmen särskilt fängslande.

The Great Dinner

Det är ganska lustigt egentligen. Rene och jag har varit tillsammans i hur länge, 2,5 år snart? Våra föräldrar har bara träffats ordentligt en gång tidigare, på Renes studentfest . Därför oroade vi väl oss något för att de inte skulle hitta gemensamma samtalsämnen när de alla skulle socialisera på en stor festmåltid som mamma (med hjälp av mina händer förstås) lagat ihop. När hans föräldrar ska få en kort guidad tur genom mammas konstverk till inredning, så kommenterar R: "Great, nu kommer de få en omedveten guidad tur till alla ställenn vi haft sex på". Men det gick självklart över förväntan, hela kvällen, inte den guidade turen. Mycket tack vare loca Saida, vår underbara granne från Panama som mest är känd för att tilltala oss "Hej granne!" men framförallt det eviga flirtandet med men papput, "Åh Darling!". Hon gick och hämtade sin dotterdotter, Eva Milagros, som lockade fram kamerorna, för att inte tala om de fruktade uppmaningarna om att jag ska skaffa barn. Eller att R och jag ska gifta oss. Sure, just look at us, we look completely adorable with that little chocolate thing in his arms. Men seriöst, jag är inte ens färdigt girlfriend material, och så ska vi snacka om walk down the aisle?!
Det blev ingen större överraskning för mig när jag fick sätta mig in i rollen som tillställningens lokala bartender. Ragnar med en dash melon-likör var kvällens uppfinning - grym färg för att inte säga att den smakar jävla nice!
Allt som allt så har det senaste dygnet varit omtumlande. Åkte upp till Stockholm, drack té på Grand Hotel (min mamma skulle ha sex med taket om hon inte var så himla konservativ - himmelskt och utomstående vackert på alla sätt!) med Tim, fick bekanta mig med en local english pub någonstans i Östermalm och fick i väntan på lax (som heter salmon på engelska, ja ifall man inte kände till detta) se lite av Fiddler on the Roof. Jag kan ju säga att min mästerliga superplan backfired rejält. Allt skulle ju va så himla simpelt om det inte betydde nåt. Men vad ska man göra? Bara att sätta på sig den vita kappan och tåga tillbaka till Norrköping och få saker och ting att fungera. Jobbar på nyår, trots allt, och redan på måndag upplystes jag om idag, ska R åka upp till Estocolmo. Ha, bättre ursäkt för att åka upp till storstaden kan man nog inte be om. Bara den där eviga ekonomiska frågan...

Vilken dålig juldag

Man kommer till jobbet vid 16.00 och kommer ine därifrån förrän 04.30. Bara det talar för sig självt. (Sedan att jag får betalt fram till 04.00 är en annan femma) Men att behöva cykla 6 km uppförsbacketätt och med sällskap av rävar (japp, de härjar faktiskt omkring vid Himmelstalund) fick mig nästan att begå självmord med cykelstödet - bara jag slapp lida mer. Trött är jag, försöker jag så ödmjukt och indirekt säga. Trött. Té. Mmm. Trött...

Världen är bra liten

Fick reda på igår, när Märta, Sandrull och Pernilla och moi tog en Staro på Bishops att David hela tiden under den tiden jag gått på Berghs suttit två våningar upp på ett kontor. Vafan! Hur kan man missa något sådant? Jag skulle kunnat våldgästat människan så många gånger om jag vetat om det här...

Något annat som är lite läskigt är Palace exclusive/vimmel bilder och människor som fastnar på bild. De hade så mycket potential när de var yngre fan, eller var det för att jag var yngre?

Curiosity killed the cat

Eller nje.
Inte riktigt så illa.
Men kastreras ska han, Kenshin iaf. Tack och lov!
Odören en kåt hankatt kan åstadkomma, mercy please!

Ska om några minuter sätta han i bur så tar vi en tripp till vetrinären. Under tiden får älsklingen (som är allergisk mot katter!) sova med Mokona.

Me, a lady?!

Great. Nu har jag fått en komplimang vars grund jag inte förstår mig på, men visst låter det fint?

"I always saw you as the quintessial lady with your inherent poise and grace"

Vart får folk allt ifrån? Måste vara en skicklig räv för att kunna bedra omgivningen för att säga sånt här. Och vad fan betydde "quintessial"?!

"Quintessial - the perfect representation of something. It was a compliment my dear."

Sten sax påse?

Mitt i allt så utmanar han en främmande tjej på sten-sax-påse. Hon antar den och tar det som att den som vinner är den som blir bjuden på en shot, eller något annat drickbart. Jag blev några sekunder innan utmanad av den andra Q-vakten, men jag var kvick nog att direkt fråga vad vi spelade om. Mankan förklarar oddsen för tjejen, som gör en kompromiss med honom.

"Fan, jag har nyss slagit vad om något jag inte tänker hålla!"

"Vad har du gjort nu då?"

"Vinner jag så får jag hångla med henne, vinner hon ska jag hångla med hennes killkompis..."

Mankan vinner och hånglar upp en fritt främmande tjej varav han när hon går vidare utbrister: "Yes, andra gången jag vinner ikväll! Det här spelet är helt underbart!!!"

Att ha Q-vakterna hängandes vid varsin sida av kiosken i slutet av kvällen, varav den ena försöker få mig att ställa upp på sten-sax-påse och den andra försöker snacka om att träffas utanför arbetstid gör att man blir lite nostalgisk fan. Q! Quortegen! Då Mankan tog sönder en hel flaska av min dyrbara absinthe... Stressen då en av vakterna springer in och säger "In med spriten, snuten kommer!" Det finns ju en hel del minnen, dock är inte alla förevigade på bild. Tack och lov för det, vill nog aldrig se G's tunga i någons hals igen. Inte för att jag bryr mig nu. Men då. Tre säsonger av Q. Och det är inte förrän efteråt man tydligen kan vara ärlig och snacka om saker.

Varför får jag alltid sådana här resultat?

Your Stripper Song Is

I Touch Myself by The Divinyls "I don't want anybody else When I think about you I touch myself" A total exhibitionist, you probably already are a stripper!

What Song Should You Strip To?

Back at home

Jag räknade med att jag skulle vara i Norrköping vid tolv, halv ett. Men neeeeej då. Min galne morbror såg till så vi körde sträckan Ystad-Norrköping så att vi var framme strax innan elva. Polacker och fartrestriktioner har aldrig gått hand i hand, jag vet.

Sedan jag kom hem har jag:

• Druckit té - x3
• Gett present
• Visat upp det jag shoppat - x2
• Tagit ett bad
• Tvättat håret
• Packat upp

Sitter i jeans och stor myströja nu med blött hår. Aaah. Dags för dos av té #4. Fick en dold komplimang igår när jag berättade för en bekant att Arek fått åka ut cirka 40 km bara för att träffa mig häromdagen. Varav jag understryker: "Men jag är värd att åka 40 km för att träffa!"

- I like how you put a limit on that. Your not worth 10, or 15, not 30, but 40! That's all you're worth.
- Shut up.
- I reckon you're worth at least 150, by foot.

Last Night in Poznan

TORSDAG

På morgonen vaknar jag, haglas med sms.
Slutsats: Jag är saknad.

Känner att jag fortfarande inte har sovit av mig ruset, så jag skyndar mig att göra en macka samtidigt som pappa gör sig färdigt till jobbet. I och med utgången kvällen före med hela gänget, 13 personer (jag var den trettonde, that is) så började de elva denna dag. Kusin P1 kommer och hämtar upp pappa och de ser bedrövliga ut båda två med baksmällans vackra konst plågandes från topp till tå. Jag går och lägger mig igen. Inser nästa gång jag går upp att jag sovit med tröjan bakochfram.

Kusin ringer och meddelar att han ska köra mig ut till Kings Cross. Vilket blir den största shopping mall upplevelsen jag varit med om. Det var enormt! Så mycket saker jag ville ha, så lite pengar jag ville lägga ut. Det var en labyrint säger jag! Innan jag började browsa igenom butikerna tänkte jag att jag går runt allt för att se hur stort det var. 20 min. Need I say more?

Tog taxi vid tre-halv-fyra till centrala Poznan och la ut ytterligare mer pengar på basaren och på min nya skinnjacka från Clockhouse som jag betuttade mig i. What the fuck, varför inte ta den där klänningen jag såg häromdagen? Klirr klirr i kassan. Tomt i plånboken. Shopping är fan en livsfarlig sjukdom! Innan jag träffade Arek (i skäggstubb!) hann jag med en islatte på Gamla Bryggeriets café, det på tredje våningen, och sen var det Multikino. Såg Casino Royale, för andra gången. Det slog mig att det fan är väldigt mycket female gaze i den filmen. Det fanns inte mycket annat att välja mellan. Sen när han skulle skjutsa hem mig körde vi vilse och mirakel, vet ni vad grabben gör?! Han kör in på en mack och frågar om vägen!!! Ytterligare ett kors i taket när han börjar dissa sin äldsta bror om dennes beteende. Wow. Vad har hänt!?

Anyhow. Kommer till vårt område som skulle kunna liknas med Wysteria Lane a la Desperate Housewives. Kusin P1 hör av sig, hämtar upp mig och kör mig som den räddande hjälte han är till närmaste McDonald's då egot dör av hunger efter att ha överlevt hela dagen på frukost, en islatte och chokladdoppade nötter. Blir en lite konstig konfrontation med kusin, och jag undrar fan vad det är för jävla mönster som jag verkar följa. Jag gör inget, och ändå sker det! Bah!


ONSDAG

Utgång på Hasses bekostnad. Eller om det nu är företaget. Same shit. Farbror fyllde år så vi hade en sväng förbi där, socialiserade med övrig familj (=kusin P2, hans fru och hennes föräldrar). sambucca var tydligen en hit på gamla torget med pappsens jobb. Flamberad sambucca med kaffebönor. Det ser ju fint ut. Bloody Mary for the win medans alla kör säkra kort med redbull/vodka.

Kommer med nöd och näppe ifrån Nöta innan han brister ut i en egen uppsättning av schlager låtar. Snackar med kusin P1 en massa, hamnar så småningom mellan Mateusz, som för övrigt inte slitit blicken ifrån mig under hela middagen, och Ania där vi börjar snacka skit. Grabben får en utskällning av mig när han efteråt påstår att han ska köa bil. Egot vinner. Han tog taxi. Polacker och deras stolthet om alkoholpåverkan...

Ehm, is this a positive result?

Ego in Poznan

Stary Browar - jag kan bo där! Helt underbar galleria, kulturarv och shopping i ett! Satt på kaffotek med en generös hassel-latte och läste Wintersmith mitt i shoppingrundan. Fast min ekonomi och kräsenhet hand i hand resulterar i att jag filtrerar bort så mycket jag vill ha. Jag försöker ju tänka långsiktigt. Jag ska till Australien. Hur många långärmade och varma tröjor behöver man där egentligen? Köpte den här kjolen från Promod iaf. Den och en ljuvlig grön cardigan. Mina dyraste köp kan jag säga. Hittat för övrigt en söt svart väska, gråa jeans, väst, och en till kjol + två julklappar. Blev spontanförälskad i en brun somrig läderjacka som jag antagligen kommer övertala mig själv till att köpa. 299 zl känns ändå lite i fickan va.

Polen - here I come!

Idag åker jag på en välförtjänt mini-semester minsann! Till Polen! Ska bara vara där fem dagar, tillbaks på fredag igen. Men det är det värt. Hur stor är chansen att jag kommer kunna återse all släkt och bekanta då jag befinner mig i Australien de kommande 2,5 åren. In between har jag förökt planera in shopping (julklappar och inför Australien) samt en tripp till Krakow - men vi får se hur det går på den sista fronten. Tydligen ska jag gå med pappsens jobb på alla middagar som chefen anordnar och bjuder på. Sätter lite käppar i hjulet för att åka iväg en hel dag...

The Graduate

Plötsligt så händer det. Om man ska tro på Trisslott-reklamen.
I måndags så hände det. Kan man säga...

Sista tentan ägde rum, den sämsta tentan jag skrev av de vi hade, och vid fyratiden samlades en drös av Bacheloriter, för att använda Clas benämning, för att ha lite tacktals ceremonier innan vi drog vidare till Hemma Hos för mat och mycket dryck, växlat med lite dans. Det var en underbar kväll! Vilken stämning! Tyvärr så var jag generös och lånade ut mitt kamerabatteri till Carl Adam och har inte haft en chans att kolla vilka kort jag lyckades ta. Idag skall alla inlämningsuppgifter in så då ska jag passa på att hämta ut mitt batteri som han lämnat i receptionen. Någon drog slutsatsen att det var nåt på gång mellan Ann och mig. Män och deras sexuella fantasier i say! Detta påstående resulterade i en helt galen diskussion dock som går att sammanfatta med "man provar väl allt en gång?". Jävla tumult det verkade bli angående sällskapet jag lämnade festen med. Ha!

Det känns så definitivt. Nu är tiden på Berghs slut. Och här sitter jag och önskar mig att den hade pågått lite längre...

Shaken or stirred?

Det är en sjuhelsikes bra film, det går inte att förneka. Men är han Bond? Det är frågan som vilar på allas läppar. Tolkningsfråga givetvis. Det tog mig minst en halvtimme in i filmen, om inte mer, innan jag vant mig och kunde ibland nicka accepterande och se Craig som hunkig. Gubbig och sandpapprad tänkte jag först. Gubbig och sliten. Men sen så började han bli mer trovärdig som den förförare han är.

- You're not my type.
- Smart?
- Single.

Mest imponerad är jag dock av snubben som Bond jagar i början av filmen, vilken chase! Hel Bond nichen man vant sig vid, som de där mäktiga eldiga explosionerna som fyllde bägaren till bredden, saknades. En film med poker can't go all wrong i mitt huvud så jag satt och jublade inombords när jag insåg att det blir lagom mycket pokerspel. Om inget så var det in intressant upplevelse. Jag blev inte besviken, men jag blev inte övertygad om att den här blonde nya Bond ror iland.

Mysig tröja

Under vintersäsongen. Den här. En kopp varm glögg. pepparkakor och en öppen eldspis (inte för att vi har den sistnämnda). Can you picture that? Jag kan. Den här koftan från Biya är amazing.

Två virila Wernemänn är i stan

... och jag kan inte träffa någon av dem för jag sitter hemma och försöker plugga inför tenta!


Edit: Okej, plus att jag sitter med hemsidan som ska va färdig 1 December. Men äntligen har jag fått en idé som jag är nöjd med och som är genomförbar! Hurra för mig!

Hotness!

Det känns som årtionden sedan jag spanade in utbudet på Asos. Denna klänning ser jag mig själv i, sådär lagom sofistikerat. Den här partytoppen (i svart!) skulle se grr ut på mig! Är den het eller är den het?! Vinterjackor har jag, eller kappor snarare - på tal om kappor, min vita kappa från H&M kom i slutet av förra veckan! Lovely! Men en kortare varm jacka som slutar vid höfterna, typ en sådan här, skulle jag vilja walka runt i. Hitta en söt kjol också! Okej, enough with with shallow cuteness...

Post Design Battle Syndrome

Höjden av ironi va. Söndag 11.00 steg jag upp ( en halvtimmes snoozning exkluderad) för att dra fötterna efter mig och dyka upp hos blondie Bonta vid halv ett snåret. John Tucker Must Die var inte ens värd att ses bara för att dregla över henne eller honom. Åkte till storstaden med bussen vid femtiden och tog mig direkt till skolan där jag endade upp med en all-nighter med vårt team inför the design battle. Aldrig har en flaska Fanta smakat så gott som klockan två på natten! 07.30 cirka tar jag tillfälle i akt att somna i en av sofforna i cirka 40 min. Sedan lektion 9.00 och vi slutade inte förrän 17.00. Och ännu har jag inte sovit ut alla de berövade skönhetsömnstimmar jag behöver. Jag är klarvaken! Vid 05.00 låg jag däremot på golvet i datasalen och fick kramp i magen av skratt på grund av

a) en poster med texten "Sport"
b) det gröna rummet med bananer på mattan
c) the Joystick
d) Camillas "Perder" mapp
e) det svävande huvudet i Party-scenen

Nu är det cirka 36 timmar, ge och ta, sedan jag sov. Intefan känne rjag mig sömnig för det... Gah!

New acquintances

Hon ringde idag.
Det var tamejfan!
Paff blev jag minsann när pointguarden Nikki Weddle hörs i andra änden av luren och skrattar.
- I don't know many people here around, just trying to get some new friends...
Jag lyckas då alltid försätta mig i minst sagt udda situationer. I helgen när jag stod i baren på toppenhumör och allt så frågar den där crazy tjejen som alltid överröstar musiken med sina "heyyyy---hooooo" om hon kan få mitt nummer.
- Why would you want my number?
- You seem like a cool person to hang out with.
Vafan. Vem kan bekämpa den logiken? Snabbt skribbla jag ned numret och skrattade åt hela. Hur ofta händer det egentligen att en tjej frågar mig om mitt nummer när jag jobbar? Nästa sekund frågar hon mig ifall jag brukar gå på Dolphins matcherna, vilket jag ärligt svarar att jag inte gör. Nå, skulle jag göra det om hon fixade biljetter till mig. Damn right att jag skulle! Bring it on!

How do you show a girl you love her?

Buy her sexy underwear.

Ett filmslut

Jag råkade se slutet av en polsk film på TVP Polonia alldeles nyss, Wrota Europy av Jerzy Wojcik, som jag blev ypperligt förtjust i, trots att det bara var den sista kvarten av filmen jag såg. Cinematografin var så ljuvlig. Vinter har aldrig sett så fängslande romantiskt ut på film. Nu måste jag få tag på filmen så jag kan se helheten. Den går i repris igen inatt kl 02.00, men jag jobbar ju då! Hur kommer det sig att varenda historisk eller episk film som Polen producerar faller mig i smaken? Jag har nog inte sett en enda modern polsk film som fick mitt hjärta att slå.

Dags att slänga på sig lite varma kläder och hoppa på cykeln till jobbet. Off we go!

Get shorty

Även om shortsens tid, i den form vi bekantat oss med de senaste säsongerna, känns förbi, så ville jag ta lite utrymme här för att sätta de shorts jag ändå skulle kunna tänka mig i rampljus. Simpla kläder, basplagg, är ju fruktansvärt tråkiga ibland. Det är de där extra detaljerna som räknas. Dessa, från Charlotte Ronson finns även i blått, vitt och randigt. Sedan är ju den här ruggigt perfekt som en datorväska, don't ya think?

Nanowrimo

National Novel Writing Month är igång förresten. Den äter min tid. Ja den som inte går åt att hetsa kring skolan, pendlande, SH, danslektioner och nu har jag inget jobbuppehåll på helgerna längre. I'm doomed.

En dos Misha i garderoben

Världen är sjuk

Gdansk, Polen. I lärarens frånvaro får fyra killar en absurd idé att slita alla kläder av en flicka i samma klass, för att låtsas att de har våldtagit henne. Allt detta framför ögonen på resten av klassen som inte reagerar i någon form av protest. Med våld tvinga av en fjortonåring flicka alla kläder och låta henne stå längst fram i klassrummet helt blottad.

Några dagar senare står hon inte ut psykiskt och tar sitt liv genom att hänga sig själv. Världen är fan sjuk.

Watch the leaves turn

Look at me lovingly

Sanden är så glödande het att man tror fotsulorna kommer bli några hudlager tunnare om man inte tar bort fötterna från marken snarast möjligt. Det är i sådana här situationer man tackar japanerna för det där med flip-flops. Solens strålar steker alla några nyanser närmare brownies och i solstolarna ligger en större skara med folk från klassen som ska åka ned till Australien. Varför de befinner sig på stranden i Turkiet tillsammans är för henne ett mysterium vars hennes undermedvetna får stå till svars för.

Där ligger hon på mage och skrattar åt något som han säger. Blink. Blink. Vem är han? Han är blond, kortklippt och blek samt en-två storlekar större än den attraktiva idealkroppen. Hon hasar sig automatiskt åt sidan när Anna kommer och slår sig ned på samma handduk för att befria sig från smärtan den olidliga värmen från sanden envisas att plågas med. En våg av stor proportion slår plötsligt över dem och när den drar sig tillbaka har alla i kraften hamnat liggandes i en hög närmre vattenkrönet. Det undermedvetnas makt eller ej, men hon och hans armar och ben har trasslat sig in i varandras och där ligger de och flämtar av skratt. Med solen i ögonen vänder han huvudet åt sidan, ser på henne och frågar:

- Do you love me?

Det behövs inte ens några tiondels sekunder, det är en ren reflex det som sker. Ett tomt skratt. Menade han allvar? Klick, klick. Hela försvarskavalleriet har laddats upp och marscherar in till sina positioner. Fientlighetens underton på tungan.

- What kind of question is that?

Hon känner honom inte. Hur kan man påstå att man känner någon efter bara några timmar, några dagar? Hur kan man ens ställa en sådan fråga? Det finns regler man ska följa. Man ställer inte en sådan fråga till någon man inte känner och förväntas att man ska få ett ärligt svar. Ändå känns situationen dödligt allvarlig och han ser meddetsamma sårad ut. Sen kommer det. Suget i magen. Ett stort vildsvins bastanta betar rätt in i maggropen som snittar sig snett uppåt, rör runt innan den hackigt rycker tillbaka dem, den backar, sänker huvudet och går till attack igen. Ja känslan alltså.

Rewind <<

INT. ENGELSK PUB PÅ MAGALUF - EFTERMIDDAG

Det är här de som jobbar på annat håll på ön och i området kommer för att få den bästa prisvärda english breakfast, trots att klockan är närmare tre. HON sitter på en barstol och ser sig uttråkat omkring i den ganska öde baren och låter ögonen under tystnad iaktta HONOM. HAN sitter bredvid och dricker sin KOPPARBERGS PÄRONCIDER.

HAN
Don't look at me like that

HON
And that would be how?

HAN
Distanced... disgusted, I don't know! You always give me that look babe, like you're a higher being or something. And I'm not.

HON
Am not.

HAN
Trust me, you are.

HON
How am I supposed to look at you then?

HAN
Lovingly

--

Fat chance huh?

Pause ||

Jag vaknar. Lustigt att jag får flashbacks i drömmar och ser dem uppspelade som på film. Det är sådana här flashbacks som får mig att sakna Dave. And now to something completely random - Oleks första danslägerdag är förbi. Monika kallade honom för "grön" på området. Jag kan inte annat att hålla med och det går upp för mig att alla som går koreografkursen i Rzeszow inte nödvändigtvis har tillfälle att få erfarenheter bara för att man har kunskapen.

Words of wisdom

På tal om ölrundor: tog en öl på Bishops Arms häromveckan med polacken från jobbet som på min mobil heter Palace Marcin. Han skrattade åt mitt ordval och jag tror han försökte låta bli att förolämpa mig då han sa att min så kallade dialekt eller brytning faktiskt var fruktansvärt underhållande och söt. Bah! Jag hatar när någon påpekar för mig att man kan genom att lyssna noga på min polska att jag inte är bosatt i Polen.

Det var faktiskt första gången jag varit inne på Bishops sedan deras renovering, eller över huvud taget för att vara ärlig. Förr i tiden hade de ju 25-åldersgräns och andra besvärligheten, men väntetiden var minsann värt det. Klart den mysigast inredda engelska pub Norrköping kan briljera med. Hur cozy som helst. Hänger gamla cyklar i taket even. Reagerade på något som med old english font stod på väggen:

Drink today and drown all sorrow
you shall perhaps not do it tomorrow
But while you have it up your breath
There is no drinking after death

London Calling

Not really.

Olek från London snarare, landar beräknad tid 11.40 på Stockholm Skavstad. Sitter här med ett glas rött persikoté och väntar in nioslaget. Det är runt nio jag tänkte börja röra min kroppsmassa mot bussen för att ta mig ut dit. Stygg Misha, skolka sådär från datalektionerna straffas säkert med dödstraff i något avlägset land. Men det är ju av ädelt syfte - jag ska vara en eskortflicka, hur det nu än låter. Har laddat upp med massa gammal X-men (1-66) att läsa på vägen. Han åker igen den 3e, så en hel vecka är han här. Han har blivit inbjuden hit av dansgruppen för att hålla i ett dansläger, så vi får se hur det går. Jag har beräknat att jag kan gott och väl gå till Salong Törnrosa och sola lite samt äntligen ta den där rundan på stan (concealer stick från Clinique är slut, måste leta nytt) som jag inte haft tid med sedan begynnelsens tid samtidigt som han håller i sina danspass. Det börjar imorgon, så jag kan med gott samvete ta med honom på en ölrunda ikväll. Förutsatt att den så kallade stormen inte slitit taken av alla pubar i Norrköping...

En film om en film

Vad får man om en högt ansedd regissör tappar all inspiration och inte vet vad han ska göra näst, till den grad att han gör en film om att han själv inte vet vad han vill ? Svaret lyder: Fellinis 8 1/2

En salig röra där verklighet ( så passande med tanke på dagens föreläsning om realism) och fantasier samt drömmar går in i varandra. Jag har insett att jag gillar svartvita filmer mer och mer, man kan leka så mycket mer med skugga och kontraster då. Yepp, black/white for the win.

Pandoras Box

Jag har en grön låda som rymmer nästan alla mina DV-band sedan jag började filma med Skumraketen (den första digitala kameran jag ägde that is). Vid ett på natten, innan jag skulle lägga mig, lyfte jag på locket och skummade igenom de första namnlösa banden för att se vad som doldes där. Min externa hårddisk med alla mina film projekt crashade förra året vid mars och allt kändes borttappat. Vissa få kortare projekt hade jag visst spelat över på DV-band, då jag brukade spela över dem till video. Där hittade jag det här Arbis-hjulet, massa snuttar från Arbis varietén a la Moulin Rouge späckat med spackel, glitter, glamour och där killar uppklädda till tjejer var vardag. Jag var själv med i showen i 2,5 år, om inte längre. String, högklackat och corsette baby!

Kvalitén är inte så hög, jag har vare sig tid eller ork att trixa omkring och få en hög kvalitet som inte tar så mycket plats, därför får detta duga så länge. Det finns otaligt mång abrister, men det är en kul grej ändå. Detta skickadeds faktiskt till Syrien, om jag inte minns helt fel, och visades upp då de skulle beställa nya kostymer som de sydde upp utomlands.

Snövit fick ett äpple

En av mina 108 hemliga egenskaper är att vara en funktionabel packåsna, vilket jag demonstrerade igår från punkt A (Norrköping) till punkt B (Stockholm). Jag borde ha förutspått att Icakassen som redan vägde oroväckande mycket skulle gå sönder. Det är få saker som är så hemska som ögonblicket då en full papperskasse brister och innehållet ramlar ut. Man märker det aldrig förrän det är för sent.

Mina tankar var på allt annat än Icakassen när jag satte mig på pendeln, då pojken hade lekt hjälte och mött mig lite snabbt när tåget rullat in till stationen och gav packåsnan en kort paus ned till röda linjen. Väl på pendeln så säger snubben med skäggstubb (vi pratar 3-4 dagar skäggväxt här, minst) som sitter framför mig att min kasse har ett hål.

Helvete.

Någon tidigare nedfryst köttbit har tagit sig friheten att tina upp och blöta ned pappret som efter en lång kamp hissat den vita flaggan och gett upp. Hur stor chans är det då att någon råkar ha en extra papperskasse i bakfickan? Tydligen så hade Misha varit en duktig tös, för ingen högre makt straffade henne utan snubben med skäggväxt berättar att han hade varit och plockat äpplen. Intressesmurfen hoppar av iver och stukar foten. Det bra med att han plockat äpplen är ju att han har två plastpåsar fyllda med äpplen som han ytterligare lagt ned i två papperskassar. Hurra! Han skänker en av dem till mig, för tydligen har hans helg varit fylld med påsar som spricker och detta önskar han mig icke. Tro mig, jag ville inte fråga mer om saken...

Inte nog med det så fick jag en av hans äpplen. Det var grönt och såg vildodlat ut. Likt en försäljare berättade han vad för sorts äppelträd det kom ifrån ( Supreme något - det lät hursomhelst maffigt) och att det smakade så speciellt, det smakade som ett äppelpäron nämligen. Likt Snövit satt jag med ett äpple som jag fått från en främling på pendeln i min hand.
"Det är inte besprutat eller något," lägger han till som ytterligare information.

Väl hemma tvättar jag av det och tar en tugga. Det är fanimej ett päron förklätt till formen av ett äpple. Saftigt. Jag tror jag aldrig ätit ett äpple och analyserat varje tugga av det, uppkrupen i en fåtölj i mörkret.

Dags att citera Jesper.

Sweet.

Misha + Ego = Happy Birthday

Have a very merry unbirthday, from me - to you! A very merry unbirthday, to me?! To you! (Madhatters forever in my heart)

Jag kom på det nu att attans, det var ju för cirka ett år sedan jag började bloggeliblogga. Eller rättare sagt, började på nytt med den här bloggen. Jag har ju varit inblandad i diverse kriminella bloggprojekt sedan 2001. Bra kämpat av mig att hålla ut så här länge. Räknas jag till en fossil nu?

Staden jag ständigt återvänder till

Åter till Norrköping idag. Alla tåg var fullbokade ända fram till 17.00 så en svag känsla av panik spred sig. Det fanns två alternativ. Ett tåg med byte som skulle göra så jag kom sent till danslektionen eller ett tåg 11.20 vilket innebär att jag rusar en timme tidigare från lektionen. Vi har data och grafisk design. Jag drar helt enkelt tidigare... Och jag som var nära på att boka biljetten nu när jag vakna imorse, bra att jag fick händerna ur arslet och gjorde det igårkväll!

Norrköping känns ibland så långt borta när det är så himla nära.

Veckan som var

Dagen jag satte mig på tåget till Norrköping så var det med ett leende på mina Honey Trap inbäddade läppar. En gammal farbror hade helgonförklarat mig på bussen in till Liljeholmen bara för att jag reste mig upp och gav plats till en barnvagn, samt frågade ifall jag fick slå mig ned bredvid honom. Innan jag visste ordet av var jag en så "hjärtlig människa som det kommer gå bra för i livet. Det finns människor som omedveten utstrålar någon slags livsglädje, som gör att man bara blir glad av att se på, och du är en av dem!"

I THOUGHT I SAW A PUDDYCAT
Drottninggatans kullerstensklädda gata i Norrköping känns så behagligt hemma för mig att gå upp på. Det är en kontrast till gatorna i Stockholm där hela världen är ute på en och samma gång och inte tar hänsyn till varandra utan bara skyndar sig till sitt mål. Folk stressar så mycket där Jag har själv blivit påverkad och hoppat på i rytmen ett par gånger, jag är medskyldig. Men det bästa med att vara hemma den här lediga veckan var att jag kunde skämma bort mig själv med sockersöt tillvaro av fluffiga fyrtassade Mokona. Jag är upp över öronen förälskad ända ut i tårna! Hon får Kenshin att framstå som ett klobeväpnad monster som dessutom det första han gjorde när jag kom tillbaka i söndags, var att bita sig igenom skinnet på min handled. Dessutom är det bara roligt att säga "Jag har en hårig kisse mellan benen" på engelska när Mokona lägger sig i knät på en.


UTGÅNG PÅ FREDAG
På fredagen var jag ute med Sandra - senast vi var ute var det olyckliga tillfället då vi stötte på Petter och åt äckliga pannkakor bakade på plåt i en ugn hemma hos någon stackars främling. Vi har en tendens att aldrig riktigt komma hela vägen hem till oss själva då vi beger oss ut tillsammans. Vi kom aldrig vidare från Cromwell ens. Det fanns trånande hormoner i luften som höll somliga kvar. Den här gången slocknade vi hemma hos Larsson. Sandra förvisso i källaren, och sedan låste hon ut sig själv på morgonkvisten i någon annans skor - och tro mig, hela situationen är mycket roligare med detaljer. Den inkluderar horisontella lägen, kissnödighet och desperata inbrottsförsök.

NAKENTOMTE PÅ MÅNDAG
På måndagen var det Cromwell igen med nakentomten den här gången, dock mycket stillsammare atmosfär. Avrundades, efter några Heineken och en Bloody Mary, med uppdagandet av bartenderns namn ( jag har ju alltid tyckt han ser ut som en Liam och innerst inne krönt honom till engelsman, men så var ju intefallet) och en förödande turnering i biljard. Min teori om att den vita bollen är homosexuell och attraheras av de manliga motståndarna, som för övrigt uppkom redan under högstadietiden, är fortfarande aktuell. Den vita bollen tycker helt enkelt inte om mig! Tur att man är naturligt begåvad med the noble art of distraction...

TÅGET TILL LINKÖPING
I veckan var jag hos Leffe också och fifflade med en logga till TDP som jag banne mig inte knåpat ihop layouten till än, som jag lovat. Jag har helt enkelt inte haft lyxen att kunna ha tid med att göra så. På tåget till Leffe fick jag sällskap av Jakob Saleh (som spelar Stefan i filmen som spelas in med danstjejerna) som numera med Per går på Lunnevad, och i entusiasmens närvaro tyckte Jakob och jag att vi borde bli partners och lära oss Lindy Hop. Den som lever får se.


FILMFESTIVALFREDAG
Den 8:e årliga filmfestivalen i Norrköping har anlänt gott folk, men jag bor i Stockholm. Så det blir inte så mycket skuttande från bio till bio för mig. Under helgen hann jag dock med att gå på Tristram Shandy och Capote med pojkvännen. Skulle säkerligen hunnit mer om det inte var för att jag jobbade eller för några missförstånd som uppstod. Att bestämma mötesplats kan tydligen vara mer komplicerat än man tror. Filmer jag skulle vilja hinna med att se inkluderar Sweet Land, Shadowless Sword, Mrs Henderson Presents och The Squid and the whale. Behöver jag nämna att jag jobbade också? Syrran hade klass-reunion på lördagen och jag jobbade. Det är fortfarande svårt för mig att greppa att folk tycker syrran och jag är så "slående" lika.

Jag tog en öl med Tony igår

- I'm a complicated girl.

- I am a simple man...

Too cute to be true

Finns inga ord som beskriver the cuteness that Mokona is.

Sweet home Alabama

14.20 går tåget till Norrköping och det kommer Misha i egen hög person sitta på, för omväxlings skull med lite mer än en svart messengerbag som det i vanliga fall är när jag direkt efter skolan pendlar "hemåt". Har en veckas ledighet. Ska bli skönt. Under denna vecka har jag planer på att

a) ta igen det jag missat och bli överaktiv på SH
b) skriva några journaler i förhand så det blir mindre stressigt resten av terminen
c) få en överdos av Mokona
d) socialisera som socialiseras bör
e) pay a visit till frisören
f) WoW


Sist jag var i Norrköping så var det Kulturnatt och dansgruppen hade två uppvisningar. På biblioteket och i Louis Dee Geer konserthall, den sistnämnda var lite härlig och triumferande. Av det lille utbud kläder som är kvar i min garderob i Norrköping så drog jag på mig en kort kjoljävel med en brun långärmad tröja till, för att tona ned på den synliga huden (hey, jag är en mästare på det där med att skenet bedrar! Fråga Takin!) och så de bruna stövlarna som jag totalt glömt att ha med mig upp till Stockholm, samt ett par gråa over the knee. Behöver jag nämna att kjolen insisterade med att glida upp hela tiden? Förbanna den som gav kvinnor breda höfter. Vänta nu, det skulle ju vara Gud, inte sant? Jag med andra ord. Nevermind.

Aftertaste

Underbar låt. Men den brings me to those dark places. I'm going there again. Jag behöver inte ens lyssna på den, jag behöver bara tänka på den så en antydan av de första fragmenten av piano melodin tar form i bakhuvudet och sen är jag där. Jag och Ben Lee. Salt. Livet är salt ikväll. Jag hatar det. Kunde de inte ta det en annan dag, säg, när det inte är veckan med superdeadlines. Screw you.

Men så fick jag ett mail. Det lös upp tillvaron lite. Han är en rolig filur den där Arek, jag hoppas fan allt med hans ryggrad kommer lösa sig eventually. När jag var yngre så sa jag att jag skulle gifta mig med honom eller hans tvilling om jag inte hittat en man innan jag var 20. När jag var yngre var jag tydligen fast besluten om att om man inte var gift innan 20 så var det riktigt illa. What can I say, ung och dum, tralalalla....

Vogue Hommes

Jag såg framsidan på Pressbyrån i Norrköping. Man bara stannar upp och stirrar. Iallafall om man är Misha. Det är creepy hur han påminner mig om en viss person. Really. Sådär disturbing känsla som hänger kvar. Tanken på att han förmodligen jobbar som matte-lärare idag får mig att skratta. Han - lärare?! Ha! Olikheter givetvis, men ändå så finns det så mycket som är likt. Enda skillnaden är väl att Brody är hot och att Brody inte krossade mitt hjärta.

No time for play

Leker man med rubriken så kan man ju läsa det No time forplay. Bara en liten påpekning där. However, jag har suttit större delen av dagen, efter en powernap och efter att ha ringt runt till Kilroy och STA , och pillat med design uppgiften som ska in på onsdag. Eftersom allt annat ska in den här veckan, den ultimata deadline-veckan, så tänkte jag att jag gör det här först och tada, här är mitt bidrag till "user guide of a (technological) device". Kanske inte den mest avancerade mackapären, men hey, det ser ju fint ut med bakgrunden och så. Sedan så är det en livsnödvändighet att veta hur man gör för att koka vatten så man kan göra té. Annars dör man.


Psst, illustrationen har jag knåpat ihop själv. Börjar get a hang of illustrator.

På jakt efter logik

Varför namnger man en busshållplats till Slättåkragränd? Låt mig gissa: De kunde inte bestämma sig för att kalla det för en slätt eller en åker, så de slog ihop det till en slättåker. Oh, by the way, det fanns en gränd där i närheten, så därför måste det bli Slättåkragränd. Beats me.

The Definition of Kawaii

Seriously, how can you not fall in love with this bunch of cuteness? En liten snabb update med katterierna: sötsaken skall överlämnas till mormor idag, då jag åker tillbaka upp till Estocolmo. Hela vecka 41 har jag ledigt så då är hon min min min (läs: i mitt våld). Hon heter numera Mokona, och har fått ett gölligt rött halsband med en liten bjälleribjällra som hon envist försöker attakera. Vem har sagt att kattungar är smidiga? Mokona for the win!

There's a new cat in the house!

Visdomsord från dvärgen

- You want sugar in your tea?

- Yes... Please.

- Don't say please Melissa, it doesn't suit you...

Meow!

Jag har fått en katt!!!

Eller tja, för att omformulera det där politiskt korrekt så har jag fått reda på att jag får köpa katten som jag tänkte ge till mormor min som på senaste tid börjat beklaga sig över att hon känner sig ensam och vill ha ett sällskapsdjur igen. Hennes kisse Dora dog för två år sedan typ.

En röd och långhårig blandras mellan en birma och en perser. Kan ni se sötnosen med intryckt näsa framför er? Aww, så puttenutti! Wonderful, då måste jag funder aut ett bra namn till muppen. Kenshin har fått konkurrens!

By the way, jag kallade Takin för Takini Panini idag. Det blev inte en hit.

Internt, men ändå

Online Viewing Tip

The Confession. Wentworth Miller i en roll som vi redan känner igen honom i, som en fängelsefånge, tillsammans med modellen Josie Maran som hans fru. Denna kortfilm börjar ganska långsamt, får upp farten när hon anländer till fängelset, blir kroppsbesiktigad och väntar på att få träffa honom och därefter följer en bekännelse och en vändning i allt. Rejection and pain served bittersweet. Se den här.

Apropå gårdagen (gårnatten?)

Kille: Sjunger du?
Jag: Inte om jag inte blir tvingad.
Adi ( kommer in i samtalet): Jag hoppas ni inte pratar om analsex...

Note to myself: Fråga aldrig efter en beställning på följande sätt då den enbart ger upphov till dåliga raggningsrepliker.

- Kan jag hjälpa dig med något?
- Eh, jaa... När slutar du?

Work It

22.52 Jag kommer till jobbet och våldkramas med bumbibjörnen Sara som sedan går på jakt efter Huskyn för att få en annan tröja än den fula Shark-tröjan att jobba i

22.55 Adi förstör mitt humör genom att berätta för mig att jag ska stå på hörnet av K-baren och RB-baren. Flanken är den värsta platsen att stå på

23.04 Jag hinner knappt börja mitt pass innan det kommer flertal gäster som tydligt och klart inte varit på Palace någonsin förut, som vill veta allt om nattklubben och speciellt vilken champagne som finns. Dessa grabbar återvände hela tiden till mig med sina beställningar resten av kvällen. De frågar ifall akvriefilmen som finns på antalet TV-skärmar är direktsänt från självaste Kolmården. Jag säger att det är från vårt privata tropikarium som finns beläget under golvet.

23. 45 En drös med grabbar som gick på samma gymnasieskola som moi beställer varsin drink. När jag ska lämna tillbaka växeln tar en blond, långhårig kille med backslick tag i min hand och säger "Det är bra så, Melissa" med extra betoning på mitt namn. Jaja, det var ju trevligt att folk vet vad jag heter utan att jag har en aning om vem de är...

00.08 Champagne-gästerna vill ha en god drink. Adi hade någon drink i spill som jag gjorde om till två drinkar med lite Bacardi Watermelon i, den såg ut som en Seabreeze och blev därför spontant döpt till Seabreeze with a twist, alternativt "din specialdrink" eller helt enkelt två nickningar.

01.47 Mojitos. Razz-mojitos och en jädrans massa Kamikaze-shots. Sedan är det två utav gymnasiepojkarna som vill ha en god överraskning. De får en Vanilla Strawberry Caipirioska - den är jäklans sliskigt god och funkar alltid. De dricksar mig en femtiolapp för att de blev betuttade i den och prisade den resten av kvällen.

01.55 Mer av mina specialdrinkar.

02.10 Hm, det läcker något rött från likörlådan. Adi upptäcker att Sourz Raspberry flaskan gått sönder. Jag har inte använt den en enda gång under kvällens lopp, det enda jag använt av likörerna var Cointreau och Bols Strawberry. Adi försöker skylla ifrån sig skulden på mig.

02. 13 Jag gör en felbeställning och gör en Razz Sour istället för en Razz med sprite. Fast tjejen tyckte det var den godaste Razz-drinken hon druckit ändå. Pheuh.

02. 20 Egill dyker upp! Min thailändare var längre än jag mindes och har en läskig bling-bling sten i örat som ser ut som något en pudel skulle ha som halsbands-sten.

02. 43 Specialdrinkar is da shit. En utav grabbarna försöker skylla ifrån sig med att "han i vanliga fall inte brukar umgås med de här killarna, så döm honom inte efter de han umgås med ikväll". Ok, whatever you say...

03.25 "Jag är inte härifrån va, men jag måste bara säga att du är den vackraste tjejen att vila ögonen på här ikväll!"

05.16 Äntligen hemma, dags att sova. Fast lite té först för att bli kvitt pizza-smaken som sitter i gommen.

Pink is the new shit

Jag hatar rosa. Det är sant. Det är vämjelikt. Rosa är fult, i alla tänkbara nyanser. Tyvärr hjälper det inte när jag faktiskt klär i rosa. Allt klär en skönhet, var det någon vis person som sade. Men sedan så har vi Supayana och den här brudens alster får till och med mig att se förbi mitt agg mot the pinkness. Se så söt!

Oooh, min nagelartikel dök upp i tidningen idag. Läs webb-versionen här!

Sockersött

Stekt bröd i margin med strösocker på är faktiskt plågsamt gott. Så det sa.

Daily Misha

Jag har kommit fram till ett bistert faktum. Fashion hunger är inte bra för mig. Eller min plånbok rättare sagt. Jag måste verkligen begränsa mig. Först två Zara-klänningar, ett par stövlar och nu knästrumpor, leggins och Benetton-koftor. Koftan på bilden är dock en gammal sak som gömt sig i garderoben lääänge, den är helt underbar. Meep. Jag är fattig. I really have to quit! Men vad ska jag säga, svassa fram på Sveavägen i det här kändes bra för självförtroendet... Det kompenserar väl något? Jaja, åter till att intala mig själv. There I go again.

Feel free to judge me

Första Design uppgiften. Typiskt, jag som inte ska syssla med design. Det ska de som går Bachelor of Design, vilket jag inte gör. Creative Industries darling, Creative Industries! "Decorate a net graphically so it represents who you are". Så, kära främlingar, stalkers och ni som av ren slump hamna här. Vem är jag? Hur ser ni mig nu?

Fortune Teller

Jag har ju blivit efterbliven med att vara uppdaterad på Desperate Housewives, så nu satte jag mig idag och såg ytterligare två avsnitt från den andra säsongen. Housewives är ju så rolig med just sina twists, därför vill man inte förstöra och kasta sig in i avsnitt som är för långt fram i säsongen utan man vill se allt i tur och ordning. Med det sagt så bevisar jag att jag inte har en aning om vad som händer i de senaste avsnitten som går på TV. Men när syrrans dvärg och jag satt i vardagsrummet och kollade på Housewives så utbrister jag hela tiden "Erkänn det här kommer hända!" eller "Erkänn han kommer reagera så här och sedan använda det till sin fördel och sen göra det här och det där..."

Dvärgen kollar konstigt på mig.
- Har du sett det här redan?
- Nä, jag bara förutspår handlingen.
- Men stäng av hela skiten, du har nyss berättat säsongavslutet vad är det för vits att kolla nu?

Nu när jag tänker på det, det händer ofta att jag har på känn vad som ska hända både i filmer och TV-serier. Inte för att det ibland är så uppenbart vad som kommer ske, sådant kan ju vemsomhelst förutspå. Här snackas det större plots som växer sakta fram. Sådant som i efterhand kan bli "aha-upplevelser", som jag tolkar direkt före de flesta andra. Det handlar om att tyda placeringar. Ledtrådar. Antydningar. Jag är fan proffs på sånt! Jag borde själv skriva manuset. Intrig-älskare som jag är, jag vet precis vad som behövs för att göra det bästa receptet för ett krispigt manus.

Like music to my ears

Royal Crown Revue är pärlan i den swingiga tillvaron. Har suttit hela dagen och letat musik till danslektionerna, och kollade upp ligan bakom Hey Pachuco och Cuban Pete som man minns sedan The Mask. Nu blir jag ju sugen på att anmäla mig till en kurs i Swing eller Lindy Hop. Här är lite skivor jag skulle vilja ha i min musiksamling.

Most ardently

Ardently.

Nytt favoritord i Egos ordbok.

Mitt i läsandet av Social identity and individual productivity within groups ( den som inte har Bibeln tillgänglig, så föreslår jag det här som ett ersättningsobjekt för att snarast möjligt somna vid sömnbesvär) så börjar jag recitera favoritrepliker ur P&P (bara trailern ger mig rysningar fan. Jag vill ha soundtracket!). Vad kallas det när man kan läsa upp en favoritscen by heart? Patetisk? Ambitiös? Obotlig romantiker?
Slutsatsen är att det inte alls är behagligare at läsa Social identity (...) med Mr Darcy i bakhuvudet.

Jag är dessutom inte ensam om favoritscenen:

"I thought it was probably the scene in the rain, the proposal scene. It was actually my favorite scene to shoot as well, but I think that was probably the most difficult, just because it was quite complex. You wanted to get that sexual tension between them, and you want to get the fact that they really fucking fancy each other, but they hate each other at the same time."

Keira Knightley - Intervju från Movieweb

Bara därför måste jag föreviga dialogen i bloggen. Call me overobcessive for all I care!

DARCY

Miss Elizabeth.
I have struggled in vain and can bear it no longer.
These past months have been a torment. I came to
Rosings only to see you.  I have fought against
judgement, my family's expectation, the inferiority
of your birth, my rank. I will put them aside
and ask you to end my agony.


ELIZABETH
    
I don't understand.


DARCY

I love you.


Most ardently.
Please do me the honour
of accepting my hand.


ELIZABETH
       
Sir, I appreciate the struggle you have
been through, and I am very sorry to have
caused you pain. It was unconsciously done.

DARCY
       
Is this your reply?


ELIZABETH

Yes, sir.


DARCY
       
Are you laughing at me?


ELIZABETH

No.


DARCY
       
Are you rejecting me?


ELIZABETH
       
I'm sure the feelings which hindered
your regard will help you overcome it.

Transcript från Script-O-Rama

Homework makes me sleepy

Så här känner jag mig. Ordagrannt. Aktiverade escape-knappen i mig och tog en paus från den kilometerlånga texten jag läser just nu som handlar om huruvida arbetsmoralen höjs eller sänks beroende på olika faktorer, samt vilka förutsättningar som gäller för bra gruppsamarbete. Detta redovisat i tre experiment som läggs upp med både utförande, resultat och diskussion. Jag har tragglat mig igenom två experiment. One more to go. Nu ska jag frälsa mig själv med té.

Adorable

Hur söt som helst. Får gärna göra mig sällskap och hänga på min axel. Detsamma kan jag inte direkt säga om de här, vem skulle ha på sig något sådant?

What's the Buzz all about?

Ja då jävlar damp ett paket ned i brevlådan till mig. Inte den mjuka sorten med nya kläder ( fast det har jag med införskaffat apropå ingenting: röda & gråa knästrumpor, svarta leggins och en lång kofta sänd från skyarna, eller United Colors of Benetton egentligen), utan ett paket från Buzzador - mitt första. Jag har typ väntat sedan juni på att få mitt första "uppdrag". Min Buzz oskuld skall serveras via cappucino. Ni hörde rätt, jag har fått hem lite Nescafe som jag ska bjuda bekanta på och höra vad de tycker om produkten. Gratis kaffe nån?

Egentligen känner man sig lite som en propaganda-mupp när man läser igenom kampanjen, men well, vad gör man inte för erfarenheternas skull?

När toalettpappret är slut...

... och affärerna är stängda, ja då jävlar är det fan ett bra tecken på att det finns någon med en brutalt snuvig näsa i hushållet. Den någon är jag. För övrigt tror jag att jag tillfrisknar, men långsamt.

Jag har inte feber längre och knarkar minst 20 piller per dag. Do it the polish way. (Takin frågade häromdagen i skolan "Har du inte tagit Alvedon?!" Min reaktion: "Haha, svensk medicin?!" ) Önskar jag hade lite vodka med peppar att skölja ned det med!

Lose your heart and come to your senses

När jag låg på soffan, med Kenshin i formen av en kanelbulle vid min mage, och såg på filmen Sense and Sensibility (1995), baserad på boken av Jane Austen, kände jag efter en halvtimme igen mig. Inte i filmen eller handlingen eller i själva konceptet, det var inte vad som var bekant, utan hur dumt den än låter, så var det kamera arbetet. Panoramavyerna, tempot, och berättartekniken. Jag hade sett det någonstans förut och det är nu när jag kollar upp vem som är regissören till filmen, Ang Lee, som alla pusselbitar faller på plats - Brokeback Mountain! Det går inte att förneka att mannen är en skicklig storyteller. Jag har alltid varit eld och lågor när man istället för att berätta, visar mer, precis som fallet är i den här filmen!


Eftersom jag redan hyllat och vid det här laget sett Pride and Prejudice med Keira Knightley och Matthew MacFayden minst ett dussin gånger ( nu var jag väldigt snål med sanningen), så hade jag stramat åt förhoppningarna på den här filmen - för inget kan ju klå P&P! Men den höll måttet. Den bearbetar samma problem som i den förstnämnda filmen: en mors försök att gifta bort sina många döttrar. Den här gången följer man systrarna Marianne (Kate Winslet) och Elinor Dashwood (Emma Thompson) istället, samt männen som uppvaktar dem spelade av bland annat Alan Rickman, Hugh Grant och Greg Wise. Den 136 långa filmen har vunnit en Oscar. Manuset är skrivet av Emma Thompson själv, och då jag inte läst boken själv, har jag förstått att hon tagit sig frihet att ge och ta det som behövs. Jag har inget att klaga på. Tur att ingen annan var hemma, för jag satt och skrattade eller talade till mig själv ett par gånger.


Det enda jag kunde störa mig på var överdosen naïvitet karaktären Marianne hade, och kunde för omväxlings skull relatera mer till den tystnämnda och något mer tillbakadragna karaktären dvs Elinor. Sedan är jag nog ganska partisk då min själ redan blivit besudlad och det är omöjligt att ge mig en annan uppfattning om Alan Rickman än att han är någon mildare form av sexgud. Pride & Prejudice behåller titeln som min favorit för ett tag framöver, älskar man den är det skam att inte se Sense & Sensibility. Tycker man inte om episka novellgestaltningar så kan jag trösta med att miljön är bländande vacker.

+++++

Miniklänningar från catwalken

De kortkorta klänningarna har anlänt. Hurra säger jag som alltid tyckt om att visa benen. Det har vandrat in på tok för många knälånga kjolar i min garderob. Vilken tur att våren kommer råda bot på det! Det finns ju andra snygga outfits som väcker lite upphetsande ha-begär. Åh, varför visa en vår-kollektion i mitten av september?!