Dance Fools

Hopplöst gäng skådespelarwannabes från "Dance Fools"

Jag känner mig lite som en dagisfröken när jag konfronterar tjejerna som ställt upp till det här filmexperimentet som med brist på originalitet har the working title Dance Fools. De hade en och en halv timme avsatt tid idag, för att köra igenom manuset. Väl på plats är det två tjejer som inte har sitt manus med sig. Ganska snart erkänner de att inte en enda kunde sina repliker. Vad hade de trott att vi skulle göra? Lära oss replikerna utantill under själva repet? Är det bara jag som tycker det är uppenbart att man ska nöta in sina repliker så man kan dem när man ska gå igenom scenerna för säkerhet skull, sådär innan tagning? Dagisfröken. Innan jag vet ordet av kommer jag sitta och skriva instruktioner till hur de ska fördela tiden och hur de ska göra. Som bonus addar jag en guide för dummies om hur man använder sin hjärnkapacitet till det där fenomenet som även kallas individuellt tänkande.

Vi varvade manus-passet och danspasset med pizza. Genomgången av alla danser inför lördagens uppvisning gick ganska bra. Eller rättare sagt, jag var så eggad så jag såg helt enkelt förbi alla brister och öste på själv istället. Alicia utbrister med stora ögon att jag borde satsa på att bli skådespelerska själv istället. Oh please, gimme an Oscar right away!

Slutligen vill jag avrunda blogginlägget med att påpeka hur underskattad varm mjölk är. Jag bad om det en gång när jag sov över hos pojkvännen, och jag tror de skrattade gott och länge åt mig en timme eller så. Sånt där höll man på med när man var liten. "Jag växte ur det där". Bah! Tro mig, det smakar minst lika gott nu som du minns det som 5-åring.