Pain. Lots of pain.
Nej, jag citerar inte nödvändigtvis A Knight's Tale, bara liite. Men den är ju så underbar. Poängen var att jag har sådan träningsverk att jag knappt kan ligga i sängen utan att beklaga mig över smärtan. Armarna och ryggen och mina höftben, hur otroligt det än låter. Vad för friska aktiviteter har jag försatt min kropp i nu då för att ge musklerna något att haka upp sig på? Jag har jobbat. Jag fick vara diskplock på golvet i nattklubben där nere igår, och eftersom de renoverar i halva restaurangen så är gången till köket inte tillgänglig. Så hur tar man sig till disken med en fullpackad back med glas/flaskor, och till ismaskinen? Jo, man får gå två trappor upp, in till nattklubbsgolvet där uppe, in till köket bakom baren, ta hissen därifrån och åka ned. Gah! Adda en sådan trängsel att du inte kan bära backen med armarna i 90° utan måste bära den rakt ovanför huvudet med sträckta armar, för att inte de alkoholpåverkade gästerna ska bli nedplöjda av mig, så kan ni tänka er varför armarna tappade all känsel igår vid tre-tiden. Hålla på sådär i sex timmar är inte något jag rekommenderar. Kändes som om de ville straffa mig och lät mig jobba där nere. Det där är något som starka killar borde syssla med och inte klena Misha! Why? Why me?!
Men jag hade i alla fall gästerna på min sida. Varje gång jag kom i trappen med backen i vädret hejade de på mig och peppade mig till att kämpa på. Dessutom hade jag en beundrarskara som förföljde mig tätt över dansgolvet. De var inte härifrån utan hade åkt till Norrköping för att festa ( varför gör så mycket folk det nu för tiden?! Till och med stockholmarna envisas med det!) och hade en typiskt rock-stil. Sådan som jag för övrigt är ganska svag för. De krönte mig till det finaste att vila ögonen på för kvällen. Man får väl tacka och ta emot, trots att tiaran sedan gick sönder...
Nej, jag citerar inte nödvändigtvis A Knight's Tale, bara liite. Men den är ju så underbar. Poängen var att jag har sådan träningsverk att jag knappt kan ligga i sängen utan att beklaga mig över smärtan. Armarna och ryggen och mina höftben, hur otroligt det än låter. Vad för friska aktiviteter har jag försatt min kropp i nu då för att ge musklerna något att haka upp sig på? Jag har jobbat. Jag fick vara diskplock på golvet i nattklubben där nere igår, och eftersom de renoverar i halva restaurangen så är gången till köket inte tillgänglig. Så hur tar man sig till disken med en fullpackad back med glas/flaskor, och till ismaskinen? Jo, man får gå två trappor upp, in till nattklubbsgolvet där uppe, in till köket bakom baren, ta hissen därifrån och åka ned. Gah! Adda en sådan trängsel att du inte kan bära backen med armarna i 90° utan måste bära den rakt ovanför huvudet med sträckta armar, för att inte de alkoholpåverkade gästerna ska bli nedplöjda av mig, så kan ni tänka er varför armarna tappade all känsel igår vid tre-tiden. Hålla på sådär i sex timmar är inte något jag rekommenderar. Kändes som om de ville straffa mig och lät mig jobba där nere. Det där är något som starka killar borde syssla med och inte klena Misha! Why? Why me?!
Men jag hade i alla fall gästerna på min sida. Varje gång jag kom i trappen med backen i vädret hejade de på mig och peppade mig till att kämpa på. Dessutom hade jag en beundrarskara som förföljde mig tätt över dansgolvet. De var inte härifrån utan hade åkt till Norrköping för att festa ( varför gör så mycket folk det nu för tiden?! Till och med stockholmarna envisas med det!) och hade en typiskt rock-stil. Sådan som jag för övrigt är ganska svag för. De krönte mig till det finaste att vila ögonen på för kvällen. Man får väl tacka och ta emot, trots att tiaran sedan gick sönder...
No comments:
Post a Comment